Fortsätt till huvudinnehåll

Summa summarum

Jag har läst böckerna Frisk utan fusk, och Frisk utan flum för att fylla på med lite sakliga tankar kring hälsa. Självklart tas ämnet träning upp, och jag tar med mig den viktiga kontentan: 
Den bästa träningen är den som blir av. 
Självklart står det mycket mer än så, men jag tycker att det är ett viktigt budskap i , vad jag kan känna, detta lite hetsiga klimat kring träning. 

Jag har varken ork eller lust att ta mig iväg till gym eller att engagera mig i någon sport. Den träning som blir av på en vecka är:

2 x 4 km powerwalk (måndag till fredag)
1 powerwalk på 6 km (helg)
1 intervallträning på 4-5 kilometer (helg)
2-3 x 30 minuters cirkelpass (instruktion från boken Frisk utan fusk

Inget avancerat eller komplicerat, men det blir av.

För att variera mig lite, för det ska visst vara bra i träningsammanhang så bytte jag helgens powerwalk mot den här:
Gamla favoriten crosstrainern! 
Sen jag började gå så mycket ute har det inte lockat särskilt att använda den, jag har blivit lite beroende av den friska luften. Men man använder helt klart kroppen på ett annat sätt, så jag kanske borde ta till den emellanåt. Gott alternativ vid eventuella regn- eller snöstormar kan jag tänka.

Om någon undrar över träningskläderna så symboliserar de endast min snålhet. Det är billigast möjliga från Decathlon. Då får man stå ut med att råka komma hem med tights så glansiga att man känner sig som Sandy i Grease, minus glamourfaktor. Men eftersom min nivå av träning är högst amatörmässig har jag inte förmått mig att lägga några större summor på träningskläder, billigt är bra. 

Något annat som brukar nämnas när man pratar om träning är att när man väl kommit igång så blir man lite beroende. Jag är helt klart beroende av mina promenader till och från jobbet. Så till den milda grad att när jag busade med arvsmassorna idag och snubblade över mig själv, och dem, så var min första tanke:
"Ramla inte på dem!"
Min andra tanke, när jag slog ner i asfalten:
"Åh nej, mina promenader!"

Två skrapade handflator, en smutsig kappa och ett trasigt knä:

Jag tror att det kan vara okej, men jag antar att jag inte vet helt säkert förrän imorgon. Vill inte ens tänka på vad jag ska göra om jag inte kan promenera. Hemska tanke. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.