Fortsätt till huvudinnehåll

Summa summarum

Jag har läst böckerna Frisk utan fusk, och Frisk utan flum för att fylla på med lite sakliga tankar kring hälsa. Självklart tas ämnet träning upp, och jag tar med mig den viktiga kontentan: 
Den bästa träningen är den som blir av. 
Självklart står det mycket mer än så, men jag tycker att det är ett viktigt budskap i , vad jag kan känna, detta lite hetsiga klimat kring träning. 

Jag har varken ork eller lust att ta mig iväg till gym eller att engagera mig i någon sport. Den träning som blir av på en vecka är:

2 x 4 km powerwalk (måndag till fredag)
1 powerwalk på 6 km (helg)
1 intervallträning på 4-5 kilometer (helg)
2-3 x 30 minuters cirkelpass (instruktion från boken Frisk utan fusk

Inget avancerat eller komplicerat, men det blir av.

För att variera mig lite, för det ska visst vara bra i träningsammanhang så bytte jag helgens powerwalk mot den här:
Gamla favoriten crosstrainern! 
Sen jag började gå så mycket ute har det inte lockat särskilt att använda den, jag har blivit lite beroende av den friska luften. Men man använder helt klart kroppen på ett annat sätt, så jag kanske borde ta till den emellanåt. Gott alternativ vid eventuella regn- eller snöstormar kan jag tänka.

Om någon undrar över träningskläderna så symboliserar de endast min snålhet. Det är billigast möjliga från Decathlon. Då får man stå ut med att råka komma hem med tights så glansiga att man känner sig som Sandy i Grease, minus glamourfaktor. Men eftersom min nivå av träning är högst amatörmässig har jag inte förmått mig att lägga några större summor på träningskläder, billigt är bra. 

Något annat som brukar nämnas när man pratar om träning är att när man väl kommit igång så blir man lite beroende. Jag är helt klart beroende av mina promenader till och från jobbet. Så till den milda grad att när jag busade med arvsmassorna idag och snubblade över mig själv, och dem, så var min första tanke:
"Ramla inte på dem!"
Min andra tanke, när jag slog ner i asfalten:
"Åh nej, mina promenader!"

Två skrapade handflator, en smutsig kappa och ett trasigt knä:

Jag tror att det kan vara okej, men jag antar att jag inte vet helt säkert förrän imorgon. Vill inte ens tänka på vad jag ska göra om jag inte kan promenera. Hemska tanke. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.