Fortsätt till huvudinnehåll

Summa summarum

Jag har läst böckerna Frisk utan fusk, och Frisk utan flum för att fylla på med lite sakliga tankar kring hälsa. Självklart tas ämnet träning upp, och jag tar med mig den viktiga kontentan: 
Den bästa träningen är den som blir av. 
Självklart står det mycket mer än så, men jag tycker att det är ett viktigt budskap i , vad jag kan känna, detta lite hetsiga klimat kring träning. 

Jag har varken ork eller lust att ta mig iväg till gym eller att engagera mig i någon sport. Den träning som blir av på en vecka är:

2 x 4 km powerwalk (måndag till fredag)
1 powerwalk på 6 km (helg)
1 intervallträning på 4-5 kilometer (helg)
2-3 x 30 minuters cirkelpass (instruktion från boken Frisk utan fusk

Inget avancerat eller komplicerat, men det blir av.

För att variera mig lite, för det ska visst vara bra i träningsammanhang så bytte jag helgens powerwalk mot den här:
Gamla favoriten crosstrainern! 
Sen jag började gå så mycket ute har det inte lockat särskilt att använda den, jag har blivit lite beroende av den friska luften. Men man använder helt klart kroppen på ett annat sätt, så jag kanske borde ta till den emellanåt. Gott alternativ vid eventuella regn- eller snöstormar kan jag tänka.

Om någon undrar över träningskläderna så symboliserar de endast min snålhet. Det är billigast möjliga från Decathlon. Då får man stå ut med att råka komma hem med tights så glansiga att man känner sig som Sandy i Grease, minus glamourfaktor. Men eftersom min nivå av träning är högst amatörmässig har jag inte förmått mig att lägga några större summor på träningskläder, billigt är bra. 

Något annat som brukar nämnas när man pratar om träning är att när man väl kommit igång så blir man lite beroende. Jag är helt klart beroende av mina promenader till och från jobbet. Så till den milda grad att när jag busade med arvsmassorna idag och snubblade över mig själv, och dem, så var min första tanke:
"Ramla inte på dem!"
Min andra tanke, när jag slog ner i asfalten:
"Åh nej, mina promenader!"

Två skrapade handflator, en smutsig kappa och ett trasigt knä:

Jag tror att det kan vara okej, men jag antar att jag inte vet helt säkert förrän imorgon. Vill inte ens tänka på vad jag ska göra om jag inte kan promenera. Hemska tanke. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...