Bara du och jag, med anpassning

Pyret bad att få ha en mamma-dag, bara hon och jag, ingen syster eller pappa som stör. Det är ju lite svårt att få till så här i Coronatider.

Vi löste det så gott det gick genom att hon och jag gjorde saker tillsammans som hon tycker om, minus att gå i secondhandbutiker och gå på café. Vad vill hon göra då tror ni?

Vi ritade i hennes Topmodel-böcker och hon beställde teckningar utifrån bilder hon sparat på sin padda.

När det nu visade sig vara sol ute för första gången på en evighet så insisterade jag på en promenad. Inte så oväntat. Även om vi gick ut tillsammans allihop fick jag och Pyret ensamtid eftersom Polarn ville cykla, så hon och herr B.o.B. var därför hela tiden en god bit framför oss. Istället för fika på café så köpte vi varsin bulle på macken och åt under promenaden. Corona-fika alltså.

Vi upptäckte att en del har gjort vad de kan för att maxa julstämningen:

Så skulle jag också gjort om jag haft en häck runt tomten.

Övrig tid under dagen var kanske mer klassisk lördag; vi åt godis och kollade på film, och då fick Polarn vara med.

Pyret kanske inte fick den ensamtid med mamsen som hon önskat, men just nu är det väl ingen som får som den vill. Hon verkade uppskatta dagen som den blev ändå.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen