Fortsätt till huvudinnehåll

Hur var det här då?

Jag har roat mig med att mäta mig själv med min julklapp.
Självklart är väl mätningarna inte helt hundra, men ger kanske ändå en fingervisning om ens vardag. Det här är säkert information som inte roar någon annan, men är roligt för en trött 45-åring.

Det jag kan se så här långt är att jag sover kanske lite för lätt och får något i underkant av djupsömn.

Inga överraskningar att jag sover risigt med tanke på att jag vaknade 4.43 imorse.

Vilopulsen ser dock rätt bra ut.

När andra säger att jag verkar så lugn så kanske de har en poäng.

Vid intervallpassen kommer jag upp i hyfsad arbets- och maxpuls.

Träningspassen är alltså helt okej. 

Jag är på tok för dålig på att få i mig vätska:

Det är inte heller någon överraskning. Jag dricker nog egentligen ännu sämre, men när jag ständigt är påmind om att registrera hur mycket jag dricker så skärper jag mig lite.

Jag ligger lite i underkant i kaloriintag för min aktivitetsnivå, när det är mellan dessa siffror kvar vid läggdags.


Då har det ändå varit ledigt, med rätt mycket tid till att just äta. Lite överraskad blev jag eftersom jag inte har den bästa kosthållningen. 

Så, summa sumarum: 
Jag ska äta och dricka mer (hur nu det ska gå till), och behöver sova djupare, vilket tydligen åtgärdas genom att vara vaken lite längre, herregud. Men, jag kan i alla fall vara nöjd med min aktivitetsnivå.

Sen får vi se hur siffrorna ser ut när vardagen kickar in. Min gissning är att de siffror som är bra nu kommer bli bättre, och de som är dåliga nu kommer bli sämre, men säker kan jag inte vara så klart. 

Nu ska jag dessutom fortsätta lära mig använda alla funktioner i den här klockan, det får bli lite i taget för den här otekniska tanten. Jag har mest fokuserat på att ladda ner låtlistor från Spotify så jag kan använda dessa:

Jaybird vista lurar. 
Vilket innebär att jag också ska lära mig hur de funkar. Hoppas ingen försöker ringa mig när jag är på väg till eller från jobbet så jag behöver försöka svara.

Teknikångest, blandat med lite teknikskoj är recensionen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.