Fortsätt till huvudinnehåll

Meddelande

Jaha, då var det dags igen:

Den här gången stod det i delgivningen vad de ville att jag skulle vittna om, och de vill att jag ska uttala mig om saker jag inte kan uttala mig om. Ska ha samtal med det juridiska ombudet och förtydliga vad jag kan och inte kan säga, så får vi se om ombudet fortfarande tycker att jag ska vara med. 

Hade överlag en tuff arbetsdag med några svåra ärenden. Men fick tips om ett Instagramkonto som får livet att kännas lättare; Cattutopia:

Fick också tips om ett konto med vettiga inlägg om kost/träning; Koststudion:

För det är ju så jag använder sociala medier just nu, tittar på söta djurbilder, hittar recept och läser om råd och forskning som stämmer överens med min egen världsbild.

Ett annat sätt att rensa skallen är att gå, min favoritsysselsättning. Jag var för distraherad av både det ena och det andra för att få till mätningarna med klockan idag, antingen glömde jag starta den, eller stänga av den. Teknik är verkligen bortkastat på mig. Men jag gick ju samma avstånd som alla andra dagar, typ, så jag fick ihop det här som dagens aktivitet:

Promenad till jobbet ca 3,8 km
Promenad på lunchen 2,5 km
Promenad hem ca 3,8 km
Promenad till skolan 1,6 km
Promenad i gå-med-barn-takt 1,6 km (känns som en mil). 

Och hela dagen har det varit snöblandat regn som lagt sig som ett underkylt isslask på vägarna. Tanten var rädd för att halka hela tiden. Lär väl bli samma aktivitet imorgon eftersom vi ska till veterinären på kvällen, men rutiner är ju härligt!

Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer