Fortsätt till huvudinnehåll

Upprättelse

Idag var det rubriker om isgator och översvämningar, samtidigt som jag och kollegan nästan tappade andan över hur vackert det var att komma ut på lunchpromenaden.
Solen fick de snöklädda träden att glittra som diamanter, och alla var helt lyriska över att få se just solsken. 

Solen skapade också en helt magisk himmel när den var på väg ner, jag kunde vila ögonen på det här när jag halkade hemåt. 


Dagen gick från rätt bra till ännu bättre av att få njuta av en sådan här middag:

Bulgursallad med halloumi, som jag skulle lagat i fredags men inte orkade. Recept från CityGross, som verkligen överraskar. Gott och lättlagat.

I vanliga fall skulle arvsmassorna och herr B.o.B. haft pyjamasparty-träning idag, och jag skulle ha tränat mitt vad-man-nu-kan-kalla-det, men det pågår ju tydligen en pandemi. 
Istället fick herr B.o.B. vara vår personlig tränare. Inte alla som har inställda sporter men bor med tränaren liksom. Lyx. Jag kunde bidra med att roa arvsmassorna genom att försöka få min medelålders lekamen upprätta någon slags balans, vighet och tempo. De blev lagom glada åt att vara bättre än lilla mamsen. Nu har ju jag inte gjort de där sparkarna på 10 år,  så jag misstänker att jag kommer vara lite mör imorgon. Att vara pinsamt okoordinerad, stel som en pinne och bara göra fel har jag däremot övat på länge, så det känns inte alls.
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer