Fortsätt till huvudinnehåll

Vardag en stund

Tillbaka till jobb och skola!
Det var väl lite segt för oss alla att återgå till rutinerna, men just därför är det ju smidigt att börja lite lätt med bara två dagar. 

Jag fortsätter att roa mig med att analysera mina vanor. Dagen såg ut så här ungefär:


Förutom promenaderna till och från jobbet så tog jag en lunchpromenad med en kollega. Walk and talk är uppenbarligen nya umgängesformen. Jag hade klätt mig för vädret vilket visade sig var allt för varmt, och de nya vintervandringskängorna visade sig vara hala i slask eller på plogad väg, vilket var lite opraktiskt. 

Polarn firade första skoldagen med att bli av med sina nya fodrade vantar. Hon hade nya eftersom hon sista skolveckan tappade bort den ena av de nya vantarna. Så innan vi gick hem fick vi gå in och köpa par nummer 3.


Jag hoppas att rekommendationen att undvika att handla i butik inte gäller vid vinterväder och förskoleklassbarn utan tjocka vantar.

När vi kom hem hade jag och arvsmassorna fått post! Kusinvitamin hade skickat ett brev och en bok till oss.


Utmärkt tajming eftersom vi läste klart en av böckerna om Jack igår.
I helgen ska vi skriva ett tackbrev och svara på frågorna, arvsmassornas första brevvän?

Och imorgon är det redan fredag, vilken braig vecka va?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.