Fortsätt till huvudinnehåll

Veckans mat

Polarn har haft lite svårt med maten en tid och har nu sagt att hon vill äta mindre kött och mer vegetariskt. De har ju redan mestadels vegetariskt i skolan, jag har ju inga svårigheter med konceptet och det är dessutom inget nytt att hon föredrar grönsaker. Så om det väcker hennes aptit, är det väl det minsta vi kan göra.

Därför är veckans meny CityGross Vegetariska matkasse vecka 2

Vi började på en tisdag, eftersom mamma stod för maten i måndags, och då gjorde jag Kikärtsgyros i bröd.

Enligt receptet skulle det vara libabröd, men det fanns inte i den lokala affären där vi coronahandlar (utan minsta reklam så brukar vi veckohandla på CityGross, alltså när det inte är Corona), så jag tog vanligt pitabröd. Gott, men jag hade barnanpassat med mindre kryddor och det blev därför lite väl enkelt. Arvsmassorna kunde ta av vego-tacofärs som fanns kvar sedan söndagen, eftersom kikärtor tydligen var farligt att testa.

Idag stod Spenat- och linsoppa med ägg och parmesan på menyn. Faktiskt första gången vi gjorde spenatsoppa och det var ju en väldigt trevlig erfarenhet. Just det här receptet förenklade jag genom att ha färdiga linser och fryst, hackad spenat, så det tog dessutom bara några minuter att svänga ihop. Till och med arvsmassorna åt av den, det betyder godkänt.

Imorgon ska vi ha Tagliatelle med rostad aubergine och på fredag Bulgursallad med halloumi. Båda rätterna innehåller saker som arvsmassorna gillar, och är skeptiska till, men då vet man att de kan äta sig mätta på det de gillar. 

Jag är så tacksam för de här menyerna. Inget planerande, inget tänkande, inget tjafs, bara ta en veckomeny, handla och laga. För "Vad ska vi äta idag" är ju en av de största kvarnarna runt ens hals och det ansvar som medförde den största besvikelsen med att vara vuxen. Tillsammans med robotdammsugaren är det kanske den bästa saken jag upptäckte 2020. Inte för att det fanns så mycket konkurrens, men ändå. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.