Fortsätt till huvudinnehåll

Inte tänka

Fredag, det brukar ju kännas bra. Kändes inte så bra idag. 

Har väntat hela dagen på att veterinären ska ringa, för precis som jag brukar informera mina patienter om så kommer alla frågor efter att man har haft stressfyllda möten. Och nu finns det många frågor där jag är rädd att svaret kommer göra att vi behöver säga farväl till älskade kissekatten. 
Men sköterskan ringde på eftermiddagen för att tala om att veterinären skulle ringa under morgondagen. All ängslig väntan får vänta lite till.

Inte helt lätt att hantera oro när man dessutom jobbar hemifrån, ensam. Inte lika mycket att bli distraherad av när inga kollegor sveper förbi i korridoren och passar på att snacka lite. Eller när man inte behöver ta en mindre promenad för att hämta sitt kaffe. Så länge det var patientarbete var det ju hyfsat lätt att tänka på annat, problemet var all administration, vilket är vad jag mest har planerat för när jag jobbar hemma. Dålig tajming.

Men då gör jag det som hjälper mig bäst att varva ner; rör på mig. 
Till dagens aktivitet:
Jag började med att ta en runda intervaller innan jobbet drog igång, tog en powerwalk på lunchen och gick sedan och hämtade arvsmassorna.
Värt att notera att tempo minskade för varje gång, i takt med att regn och blåst tilltog. 

Samma område som var bara lite isigt när jag sprang förbi klockan 6, såg ut så här vid lunch:

Det ligger inte en mindre damm där i vanliga fall. Galet.

Jag kunde också distrahera mig själv en stund när jag lagade middag; Pineapple thai quorn. 
Det blev så himla gott! Serverades med äggnudlar. 

Nu ska jag bara ta itu med morgondagen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.