Fortsätt till huvudinnehåll

Same procedure as last year

Om jag ska sammanfatta 2020 så skulle jag säga samma sak som de flesta, så det känns inte så nödvändigt. Istället kan jag beskriva nyårsafton och det som är viktigast; maten.

Inledningen var inte så annorlunda än andra morgnar, jag vaknade 5:43, vilket jag var ensam om denna morgon. Så jag plockade lite tvätt och möblerade om, medan jag väntade på sällskap. När Polarn kom upp åt hon och jag frukost och planerade nyårsmenyn, jag tog havregrynsgröt med extra frön och torkade fikon till frukost, som vanligt. 

Innan lunch släpade vi upp en massa jox på vinden, tre trappor utan hiss, det var ju en helt egen workout. Det byggde också upp aptiten till den hemgjorda pizzan vi hade till lunch. Jag hade fårost, valnötter, honung och ruccola på min, men har inga bildbevis eftersom jag var hungrig och åt upp den i ett nafs. Gott var det i alla fall.

Självklart tog vi en långpromenad också. Den här gången utan protester från arvsmassorna eftersom de gick med på allt som skulle hjälpa dem att hålla sig pigga och vakna till midnatt. Jag hoppades att det skulle trötta ut dem så att jag slapp vara vaken till midnatt. Vilken kontrast.

Till middag svängde jag ihop oxfilé med potatisgratäng, sallad och vitlöksbröd.
Bildbevis:

Den var inte heller svår att äta upp. Jag tog dessutom ett glas prosecco till, för att säkerställa att jag skulle bli extra trött.

Till efterrätt fixade jag och Polarn banankaka med vit choklad, glass och bär.
Bildbevis:

Jag hade också köpt chips och grejer, men det orkade vi inte med.

Vi tittade lite på film, också för att säkerställa att jag knappt skulle hålla ögonen öppna. Vem tusan kom på att man ska fira genom att vara vaken till midnatt, urbota dum idé. 

Pyret tjatade sig blå om att få gå ut på kvällen och titta på fyrverkerier, så vid 23 tog vi en promenad till. Då piggnade jag till tillräckligt för att orka ytterligare en timme och Pyret gick in i ett övertrött och lätt hysteriskt tillstånd. Polarn började segna ihop.

Medan vi väntade på tolvslaget introducerade vi arvsmassorna till denna: 

Grevinnan och betjänten. Jag trodde att de kanske skulle tycka den var lite småkul, men de skrattade sig halvt fördärvade. Jag skrattar fortfarande lika gott.

Så kom och gick äntligen tolvslaget och jag fick äntligen gå och sova. Eller, vakna titt som tätt för att några ungar smällde smällare så det ekade mellan husen hela natten. 

Idag blev mer av samma; vi promenerade i regnet, jag rensade och möblerade klart och vi åt gott. Till middag gjorde vi cheeseburgare med sötpotatisstrips. 
Bildbevis:

Och jag följde min egen tradition att rensa bort julen. Ja, jag vet, det är typ olagligt att göra innan tjugondag knut, men kalla mig en outlaw. 

Jag har inga nyårslöften, inga stora planer eller förväntningar. Jag tänker att jag, som alla andra, gör så gott jag kan med de förutsättningar jag har. Ibland blir det bra, ibland mindre bra. Dessutom, år är ju bara en mänsklig konstruktion, inget nytt börjar egentligen idag, det är bara en dag till som svischat förbi sådär som dagar gör. Det är väl ändå bättre att alltid försöka göra det bästa av dagen som kommer, istället för att ge det ett nytt försök en gång om året. Varför vänta ett år på det du kan göra idag liksom. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.