Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en dag

Blandade bitar från dagen.

För att kunna göra mitt jobb ordentligt i dessa märkliga tider behövde jag byta ut min praktiska pensionärsmobil-Doro mot en smartphone. Chefen slog på stort och beställde en Iphone 11.

Tack och lov så hade chefen också ordnat så att IT-killen installerade allt åt mig. Han skrattade gott åt mig när jag sa att nya tekniska grejer ger mig ångest. Men se, jag har ju varit team Samsung i evigheter och typ bara använt Iphone under praktiken, så det här är inte så himla enkelt. Det finns ju för tusan inte ens en "tillbaka-knapp" så jag sitter och försöker swipe:a för att ta mig till olika funktioner men lyckas bara halva tiden. Nåja, jag lyckades ringa några samtal ändå, det är ju alltid en början. 

När jag hade svettats över telefonen och skulle gå hem snöade det, som det gjort till och från. 
Ni vet i filmer när karaktärer ska träna oldschool och vara lagom tuffa, så springer de på någon sandstrand. Säkert för att det är skitjobbigt att springa i sand. Lite så var det att försöka ta sig hem halva vägen.

Snömodd; ett steg fram och två glid bak och inget fäste. Härlig träning för benen. Jag låtsades att jag var Rock.

Dagens middag:

Pasta med kesoröra och ruccola med päron och karamelliserad rödlök.

I det här receptet skulle det vara sugar snaps, jag vet inte om jag tycker att innehållet levde upp till de förväntningar förpackningen gav.

Vi får se om fredagen kan leva upp till mina förväntningar, troligen inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.