Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en dag

Blandade bitar från dagen.

För att kunna göra mitt jobb ordentligt i dessa märkliga tider behövde jag byta ut min praktiska pensionärsmobil-Doro mot en smartphone. Chefen slog på stort och beställde en Iphone 11.

Tack och lov så hade chefen också ordnat så att IT-killen installerade allt åt mig. Han skrattade gott åt mig när jag sa att nya tekniska grejer ger mig ångest. Men se, jag har ju varit team Samsung i evigheter och typ bara använt Iphone under praktiken, så det här är inte så himla enkelt. Det finns ju för tusan inte ens en "tillbaka-knapp" så jag sitter och försöker swipe:a för att ta mig till olika funktioner men lyckas bara halva tiden. Nåja, jag lyckades ringa några samtal ändå, det är ju alltid en början. 

När jag hade svettats över telefonen och skulle gå hem snöade det, som det gjort till och från. 
Ni vet i filmer när karaktärer ska träna oldschool och vara lagom tuffa, så springer de på någon sandstrand. Säkert för att det är skitjobbigt att springa i sand. Lite så var det att försöka ta sig hem halva vägen.

Snömodd; ett steg fram och två glid bak och inget fäste. Härlig träning för benen. Jag låtsades att jag var Rock.

Dagens middag:

Pasta med kesoröra och ruccola med päron och karamelliserad rödlök.

I det här receptet skulle det vara sugar snaps, jag vet inte om jag tycker att innehållet levde upp till de förväntningar förpackningen gav.

Vi får se om fredagen kan leva upp till mina förväntningar, troligen inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...