Fortsätt till huvudinnehåll

Bara en dag

Blandade bitar från dagen.

För att kunna göra mitt jobb ordentligt i dessa märkliga tider behövde jag byta ut min praktiska pensionärsmobil-Doro mot en smartphone. Chefen slog på stort och beställde en Iphone 11.

Tack och lov så hade chefen också ordnat så att IT-killen installerade allt åt mig. Han skrattade gott åt mig när jag sa att nya tekniska grejer ger mig ångest. Men se, jag har ju varit team Samsung i evigheter och typ bara använt Iphone under praktiken, så det här är inte så himla enkelt. Det finns ju för tusan inte ens en "tillbaka-knapp" så jag sitter och försöker swipe:a för att ta mig till olika funktioner men lyckas bara halva tiden. Nåja, jag lyckades ringa några samtal ändå, det är ju alltid en början. 

När jag hade svettats över telefonen och skulle gå hem snöade det, som det gjort till och från. 
Ni vet i filmer när karaktärer ska träna oldschool och vara lagom tuffa, så springer de på någon sandstrand. Säkert för att det är skitjobbigt att springa i sand. Lite så var det att försöka ta sig hem halva vägen.

Snömodd; ett steg fram och två glid bak och inget fäste. Härlig träning för benen. Jag låtsades att jag var Rock.

Dagens middag:

Pasta med kesoröra och ruccola med päron och karamelliserad rödlök.

I det här receptet skulle det vara sugar snaps, jag vet inte om jag tycker att innehållet levde upp till de förväntningar förpackningen gav.


Vi får se om fredagen kan leva upp till mina förväntningar, troligen inte. 
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer