Allt ligger i förberedelserna

Lika mycket som jag gillar att organisera hemmet, gillar jag att organisera mig själv. Som att förbereda veckans frukost för hela veckan (minus hemarbetsdag):

Bara att hälla i vatten och slänga in i micron.

Och veckans middagar:

Dessutom gör jag som barnen och väljer kläder kvällen innan. Och på så sätt är en massa tid frigjord i vardagen, framförallt i de där stunderna när man inte orkar ta beslut eller stå och fixa, som på morgonen.

Något annat jag har fått lättare att planera in är aktivitet. WHO rekommenderar att man har 150 minuters fysisk aktivitet per vecka. Självklart underlättar till stor del att jag kan gå till och från jobbet, det gör det ju mycket lättare att nå upp till det. Men även att arvsmassorna blivit större och att jag har landat i min arbetsroll gör ju sitt så klart. För att vardagen blir lite mer förutsägbar, och då finns mer energi kvar till annat.

Så för mitt eget nöjes skull tänkte jag försöka skriva in Dagens aktivitet, som en egen liten kartläggning över hur jag får till den, och kanske som en sporre att få till den ännu bättre.

Jag kan väl börja med gårdagens aktivitet.

Förutom långpromenaden i skogen ställde jag mig på crosstrainern på kvällen, också lite grann av frustration att det inte finns några bra serier att titta på. Jag gjorde också 15 minuter cirkelträning och 10 minuter stretching som avslut.

Idag blev facit:

Bara promenaderna till och från jobbet alltså, med tillägget att gå och hämta arvsmassorna. Jag jobbade hemifrån på eftermiddagen och kunde därför inte svepa upp dem på vägen hem som jag brukar. Jag gick ju en till sväng på 1,6 kilometer hem från skolan, men registrerade den inte eftersom den gick i snigelfart när arvsmassorna skulle prova att åka stjärtlapp på varenda tillstymmelse till backe.

Kanske borde lagt till lite stretching på kvällen, när jag går så mycket varje dag? Fast avslutar dagen med att läsa Stephen Kings tegelsten "Institutet" istället.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen