Fortsätt till huvudinnehåll

Rätt fokus

Alla som var tonåringar på 90-talet borde följa Instagramkontot henrikwahlstroem. Det ger en intensiv djupdykning i vilken absurd kultur tjejer fostrades in i. Dels genom makalösa exempel på hur tjejtidningarna uttryckte sig om diverse kända kvinnor och därmed visade hur mobbing är okej, och höll en på tårna för tydligen var ingen människa helt godkänd. Men också vilket minfält man skulle navigera i synen på sin egen kropp. Eller, så mycket till minfält var det ju inte, eftersom kontentan var att du var tjock, ful, och fel hur du än såg ut. Så mer av en vulkan i ständigt utbrott möjligen. 

Många av mina kompisar på 40+ sidan följer kontot och vi häpnar alla över vad vi faktiskt accepterade som sanning. Vi förstår också vilken jäkla uppförsbacke vi har i att se på oss själva med någon slags klarhet, eller för den delen vilken krock det blir i våra huvuden mellan vår uppväxt och dagens feministiska riktning. 

Här är några exempel på hur tidningarna uttryckte sig:
Men utifrån det är det inte alls märkligt att jag kunde läsa den här rubriken i Expressen nyligen:
Det följer oss självklart, det där med att utseendet är i fokus. För inte är det så att man tänker på den ökade risken för fysiska åkommor, eller hur man ska hantera att man är ett hormonellt tivoli, eller om det egentligen är farligt att varenda led i kroppen knäpper som man är en vandrande popcorn-påse, eller hur man ska göra för att komma ihåg allt det där man inte kommer ihåg längre, eller hur framtida ekonomin påverkas av tidigare livsval, eller att ens livssituation påverkas av dödsfall och sjukdomsbesked. Äh, en baggis jämfört med slapp hud.
"Skönhetsproblem", ja för naturligt åldrande är ju ett jäkla problem. 
Har själv inte läst artikeln, men det skulle inte förvåna mig om de nämner något om magen som inte längre vill vara platt som en pannkaka; 50-plus magen. Det skulle heller inte förvåna mig om det är samma gäng som formulerade artiklarna i tjejtidningarna på 90-talet, som fortsätter hetsa samma kluster av kvinnor. 

Jag blir så jäkla trött. 
Kanske också för att jag har huvudvärk på grund av skyddsutrustningen på jobbet och av pms. Så jag lyssnade på kroppen och gav den vad den ville ha: en kebabrulle och tv. Dagens aktivitet var därför promenad till och från jobbet, övriga planer ströks till förmån för de mer (an)passande planerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...