Fortsätt till huvudinnehåll

Rätt fokus

Alla som var tonåringar på 90-talet borde följa Instagramkontot henrikwahlstroem. Det ger en intensiv djupdykning i vilken absurd kultur tjejer fostrades in i. Dels genom makalösa exempel på hur tjejtidningarna uttryckte sig om diverse kända kvinnor och därmed visade hur mobbing är okej, och höll en på tårna för tydligen var ingen människa helt godkänd. Men också vilket minfält man skulle navigera i synen på sin egen kropp. Eller, så mycket till minfält var det ju inte, eftersom kontentan var att du var tjock, ful, och fel hur du än såg ut. Så mer av en vulkan i ständigt utbrott möjligen. 

Många av mina kompisar på 40+ sidan följer kontot och vi häpnar alla över vad vi faktiskt accepterade som sanning. Vi förstår också vilken jäkla uppförsbacke vi har i att se på oss själva med någon slags klarhet, eller för den delen vilken krock det blir i våra huvuden mellan vår uppväxt och dagens feministiska riktning. 

Här är några exempel på hur tidningarna uttryckte sig:
Men utifrån det är det inte alls märkligt att jag kunde läsa den här rubriken i Expressen nyligen:
Det följer oss självklart, det där med att utseendet är i fokus. För inte är det så att man tänker på den ökade risken för fysiska åkommor, eller hur man ska hantera att man är ett hormonellt tivoli, eller om det egentligen är farligt att varenda led i kroppen knäpper som man är en vandrande popcorn-påse, eller hur man ska göra för att komma ihåg allt det där man inte kommer ihåg längre, eller hur framtida ekonomin påverkas av tidigare livsval, eller att ens livssituation påverkas av dödsfall och sjukdomsbesked. Äh, en baggis jämfört med slapp hud.
"Skönhetsproblem", ja för naturligt åldrande är ju ett jäkla problem. 
Har själv inte läst artikeln, men det skulle inte förvåna mig om de nämner något om magen som inte längre vill vara platt som en pannkaka; 50-plus magen. Det skulle heller inte förvåna mig om det är samma gäng som formulerade artiklarna i tjejtidningarna på 90-talet, som fortsätter hetsa samma kluster av kvinnor. 

Jag blir så jäkla trött. 
Kanske också för att jag har huvudvärk på grund av skyddsutrustningen på jobbet och av pms. Så jag lyssnade på kroppen och gav den vad den ville ha: en kebabrulle och tv. Dagens aktivitet var därför promenad till och från jobbet, övriga planer ströks till förmån för de mer (an)passande planerna.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.