Fortsätt till huvudinnehåll

Vågar man hoppas?

Det kan ju vara rent önsketänkande, men kanske har katten börjat må lite bättre. Hon har kommit upp i famnen för att kela, följer efter oss mer igen, och börjat höja rösten för att protestera mot den nya maten. Båda katterna är ytterst reserverade mot den. 
Jag har också märkt att hon är långt mindre besatt av att dricka från badkarskranen och kissar också mindre.

Kanske kan hon få bli sitt gamla jag igen?

Dagens aktivitet:

Plus ett kortare cirkelpass.

Kan ju efter en tids kartläggning inse att jag går ungefär en mil om dagen på vardagar, om jag går en kort lunchpromenad och räknar snigelfarten hem från skolan (som jag inte mäter). 
Och jag har svårt att få till cirkelpass, för jag tycker styrketräning är så tråkigt.
Inte så illa för att vara enkel vardagsträning. Så det är väl bara att köra på nu. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.