Fortsätt till huvudinnehåll

Swish, inte som i pengar

Vissa dagar ändå.
Jag hann precis knata iväg till jobbet innan det började snöa, men hade jag inte vetat innan att det skulle snöa mycket idag, så hade jag knappt noterat det. 

För det var en sån där dag där alla bokningar genomfördes, och innebar mer än vad jag trott innan. En sådan där dag när man äter lunch medan man dokumenterar, och är klar med sista mötet en minut innan man ska stämpla ut. Det var också en dag med många besök på plats,  så jag spenderade många timmar med både mask och visir. Då blir jag torr i munnen och får en äcklig smak i som sitter i resten av dagen, tuggummi hjälpte inte.

Den korta versionen är att jag kom till jobbet, jag gjorde saker och jag gick hem. Och det gick undan. 

Men goda nyheter, hoppas jag, Veterinären hade allt vi behövde så katten har fått lite smärtlindring nu, jag tror verkligen hon behöver det. Nu håller jag tummarna för att hon får lite ork tillbaka. 

Dagens aktivitet:
Bara promenaderna till och från jobbet. Offrade att mäta tempot och mätte vägen hem inklusive hämtningen på skolan idag, för att kolla avståndet med den omvägen. 

Det var ju ganska väsentligt mycket mer, det trodde jag inte. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.