Fortsätt till huvudinnehåll

Pyjamashjälte på G.

Pyret blir ju hela 7 år i år. Med det argumentet lyckades jag övertala herr B.o.B. att ta med henne till sin pyjamasklubb och barngruppträningen. Det var läge att passa på nu när den lilla damen, som ändrar sig oftare än vintervädret, i över en vecka sagt att hon vill prova.

Medan jag och Polarn hängde här hemma, kollade på My little pony, övade på bokstäver, läste godnattsaga och somnade, så var Pyret iväg.
Väl hemma ville hon gärna berätta för Polarn att hon var hemma (vilket var lite svårt), till mig sa hon inte så mycket mer än att det gått bra, de andra barnen var roliga och hon ville följa med även nästa måndag. Sammantaget får man tolka det positivt eftersom hon ville skryta för Polarn, hon var på gott humör och hon somnade fort.

Polarn var märkligt okej med att storasyster drog iväg på något utan henne. Men hon gör ju allt för att göra Pyret nöjd, som att ge bort sitt godis och sina spelkort till henne. Det är också storasyster som ska hålla i handen när man behöver göra rent sår eller ta bort stickor. Storasyster är mäktig. Sen har ju Polarn förvandlats allt mer till en liten Ferdinand som helst sitter vid sin korkek (matbordet) och luktar på blommorna (lägger pussel). Så att bege sig hemifrån efter förskola lockar inte riktigt.

Nu håller vi i alla fall tummarna för att Pyret ska fortsätta vara intresserad av att leka pyjamashjälte. Jag tror verkligen att det skulle vara en toppenbra sport för henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.