Idag fick jag ett erbjudande om att föreläsa på psykologprogrammet om mitt yrkesperspektiv.
Jag bad att fundera på saken, trots lite påtryckningar här- och därifrån. För jag vet inte riktigt. Klart det är kul att få frågan, att någon tycker att jag skulle passa för uppdraget, och det är ju roligt med lite utmaningar. Samtidigt som jag inte pallar med det jag har för mig, och har valt bort andra möjligheter på jobbet, för att jag känner att jag knappt håller mig ovan ytan. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar med någonting extra just nu. Jag vet inte ens om jag orkar fundera på vad jag ska svara.
Dessutom, hur ska jag mana fram någon kraft till att fundera över om det här ska bli mitt framtida jag:
Jag bad att fundera på saken, trots lite påtryckningar här- och därifrån. För jag vet inte riktigt. Klart det är kul att få frågan, att någon tycker att jag skulle passa för uppdraget, och det är ju roligt med lite utmaningar. Samtidigt som jag inte pallar med det jag har för mig, och har valt bort andra möjligheter på jobbet, för att jag känner att jag knappt håller mig ovan ytan. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar med någonting extra just nu. Jag vet inte ens om jag orkar fundera på vad jag ska svara.
Dessutom, hur ska jag mana fram någon kraft till att fundera över om det här ska bli mitt framtida jag:
Kommentarer