Igår satt jag och mammakompisen och pratade om utmaningar med VAB. Bara lugn, det var inte i termer om hur man tvingar iväg sjuka barn till barnomsorg och låtsas som det regnar, eller beter sig som att jobbet är viktigare än barnen, så där som föräldra-shamingen vill framställa det. Kanske mer om hur vidrigt mycket jobb som hinner hopa sig när man vabbar, för att man har jobb där ingen kan ta över uppgifterna när man är borta. Eller hur lagom utmanande det är att ta hand om en arvsmassa som är för sjuk för att göra något, men för frisk för att inte göra något. För att inte tala om att vabba när man själv är sjuk. När man helst vill ligga och halvdö i soffan men ens arvsmassa kräver mat, underhållning och sällskap på toa.
Utmaningar, alltså. När man självklart vill ta hand som sin sjuka arvsmassa, men kan hålla två tankar i huvudet samtidigt och därför också funderar på hur man ska få ihop vardag och jobb.
Sen konstaterade jag att det har varit ganska milt på vab-fronten. Så korkat. Polarn låg och grodde fram en dubbelsidig ögoninfektion samtidigt som jag yttrade orden. Så idag fick jag vabba. Hon lyckades under dagen också börja hosta, snora och få blåsor i munnen, och jag började snora, hosta och känna mig febrig.
Utmaningar.
Förutom att hon var ledsen och lite rädd på morgonen när ögonen var helt igengrodda och hon inte kunde öppna dem, så har hon varit pigg som en mört (det har inte jag). Vi har därför försökt roa oss under dagen. Till exempel genom att testa vad som händer när vita blommor får dricka vatten med karamellfärg i.
Vi har planterat tomater.
Och Polarn fick fram ett 104-bitars pussel att sysselsätta sig med. Det la hon själv på en halvtimme.
(Ja, en bit fattades)
Vi påbörjade ett 500-bitars pussel gemensamt istället.
Nu ska jag ägna mig åt lite feberfrossa under natten, så jag är laddad för en dags VAB till innan jag åker till jobbet och försöker jobba ikapp 2 arbetsdagar. Utmaningar.
Kommentarer