Ibland behövs en bra dag.

Jag väcktes klockan 04:14, det är den hundraelfte natten jag av olika anledningar vaknat mellan 3 och 4 och sen inte somnat om.

 Det känns.

Trots det, och trots att kroppen känns otroligt seg fast jag bara var sjuk i en kvart, så tar jag mina promenader till eller från jobbet. Det känns extra lyxigt en sådan här dag när man fortfarande utropar "Det är ljust när man går till jobbet!". Jag kunde se solen skina på slutdestinationen, kände bara svaga vindar och hade härlig nostalgi-pop i öronen.  

Typ halvvägs 

Att sen på jobbet få höra att en patient berömt mina insatser och jag hade förmånen att bara förmedla bra besked under dagen, var precis vad jag behövde. 

För att avrunda fick jag höra att en av barnens kompisar sagt att jag var en av de vuxna hon skulle vända sig till om hon behövde prata med någon. Där stod jag vid busshållplatsen och blev så rörd och extremt hedrad att jag började gråta lite. 

Just idag kändes tillvaron ganska okomplicerad, tänk vad lite solsken och uppskattning kan göra.