Fortsätt till huvudinnehåll

Aj aj aj aj buff.

En planeringsdag kan vara ett välkommet avbrott i vardagen. Att istället för samma gamla vanliga rutin, höra kollegor berätta om olika åtaganden, spännande påbörjade projekt och nya infallsvinklar. Sen hör det ju till att man får lunch och fika.

Fast.
Lunchen var en sallad.
Till ena fikapausen fick vi en kanelbulle.
Till den andra fikapausen fick vi bara kaffe. Och nej, det är inte tillåtet att skriva "Fika" om det innebär att man hämtar kaffe i automat. Då är det "Kaffe/te-rast". För att kalla det "Fika" så ska det serveras något till. Viktigt.

Sen ville ju duktiga kollegor visa upp andra kunskaper de besitter. Som att ha Mindfullness.
Jag är allergisk mot det, jag klarar verkligen inte av det, förstår inte hypen. Säger man det så får man ju höra härlig pseudopsykologi att det är just därför man är en sådan person som behöver lära sig Mindfullness. Så bra försäljarknep. Du som gillar det vill ha det, du som inte gillar det är den som behöver det. Det är ju liksom inte tillåtet att högt uttala att man inte gillar Mindfullness i dagens samhälle, för då är man en spänd, stressad, skeptiker som bara inte förstår sitt eget bästa. Typ. Då kanske jag vill vara sån och istället koppla av och vara i nuet med hjälp av en rask promenad, en halvtimme på crosstrainer eller att sortera bland ungarnas pärlor. Jag är också allergisk mot att försöka stöpa in alla sorters människor i en och samma form, förresten.

Vi fick också smaka på lite träning. Som en kort Tabatha. Jag dog. Idag har jag sån jäkla träningsvärk. Antar att jag har muskler som blivit lite bortglömda ett tag. Förutom att det var rätt opraktiskt att ha ett träningspass som gjorde alla svettiga, mitt på dagen, i en konferenslokal, så var det en bra påminnelse om att man inte behöver gå en timme till gymmet för att musklerna ska få jobba. 

Jag avslutade dagen med en härlig middag med pluggisarna. Den grundades av i lagom tid, men sen var det så klart lite pendelstrul så det tog lite längre tid att ta sig hem. Alltså har jag löjlig träningsvärk och är trött i kvadrat idag. Men fick ändå jobba över en stund.

Nu ska jag därför däcka totalt och minnas att det är snart helg igen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.