På något sätt känns det väldigt fint att fler snubblar på orden och är lite trötta. Det känns också väldigt fint av alla kollegor att låtsas som att skylten är bra och låta en medarbetare vara lite disträ. För någon mer måste ha sett det, eller?
Annars känner jag mig extremt trygg med att vara lite snurrig, om liksom alla medarbetare i butiken missat det. Och att ingen kund sagt till.
Fast det gjorde ju inte jag heller, bara fnissade, tog kort, fnissade lite till och gick. För jag vill inte vara den som undanhåller en sådan potentiell glädjespridare.
Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...
Kommentarer