Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkret kommer.

Efter omställningen till vintertid försöker jag ta tillvara på det där ovärderliga dagsljuset genom att promenera till jobbet efter lämningarna. Ett bra sätt att kickstarta en dag som sen spenderas inne i en mörk korridor. Eller, så mörk är den ju inte, och de flesta rum jag är i har gott om fönster, men det känns lika väl instängt.

För att det är mörkare tider märks ju. Det är inte svårt att relatera till alla som pratar om att det är svårare att hålla humöret uppe så här års. Då säger den mesta expertis att det är viktigt att röra på sig, hinna få frisk luft, koppla bort från tillvaron en stund, äta bra, och få en ordentlig sömn. Det sista kan vi ju skippa direkt, maten är väl sisådär och de andra faktorerna är kopplade till den där rackarns promenaden. Därför är det sjukt irriterande när en hel dag försvinner i ett minimalt duggregn. Nä, jag hade inte märkt av vädret och därför inte klätt mig för att promenera 40 minuter i sprayflaska-väder. Så ingen promenad dit, ingen hem.

När årstiden gör att man vill gömma sig under täcket och vägra ta sig an tillvaron, då är det just årstiden som gör att man inte kan nyttja en av få saker som hjälper mot den där känslan. Taskigt.

Imorgon hoppas jag på uppehåll.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.