Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukdomstillstånd i alla varianter.

Lördagen levererade i sjukdomshistorier av varierande slag.

Jag vaknade i natt med bröstsmärtor. Efter en stund började det sticka och domna i armen och jag mådde lite illa. Nog för att jag inte är 20 längre, men jag tror ju inte att jag är tillräckligt gammal för att få hjärtinfarkt. Men med tanke på andra klassiska stressymtom så känns det ändå som en ganska rejäl varningsflagga. Skärpning nu liksom.

Sedan visade det sig att ungefär när jag låg där och funderade på vad det var som hände så åkte min lilla mamsen in på sjukan med ambulans. Hon trodde hon kände sig krasslig för att hon hade varit och tagit influensavaccin, men det visade sig att hon hade en rejäl lunginflammation. Lite antibiotika intravenöst och syrgas har tydligen bättrat på läget. Hoppas hon snart slipper ifrån den där sjukhusmaten som bara smakar ånga.

Polarn har fått en ny omgång snor att handskas med. När jag nattade henne tyckte jag att hon kändes varm. Kan det vara vab på gång, och ska hon smitta oss alla?

Spelet Vem ska däcka här näst, och i vad? fortsätter säkert alldeles snart. Vi har ju hela vintern och våren på oss.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.