Fortsätt till huvudinnehåll

Kontorsråtta.

Nog för att jag varvar mitt arbete med patientmöten, handledning, möten med kollegor och föreläsningar, men jag spenderar också väsentlig tid vid mitt skrivbord.

Idag fick jag en sen avbokning av en patient och nyttjade tiden till att byta tangentbord och mousetrapper. Jag hade suttit i ett av våra bokningsbara rum och fullkomligt förälskat mig i hur det tangentbordet kändes. Inte för att det var något fel på mitt, men det här gav precis rätt motstånd i tangenterna, hade rätt läte och rätt textur. Så jag fick byta.

Det är så man vet att man har en bra arbetsplats. Hälften av kollegorna fattar precis vad man pratar om, hälften förstår ingenting (ett tangentbord är väl ett tangentbord liksom) men låter en få fritt utrymme för sina galenskaper utan att döma en.

Så jag känner mig nöjd nu, tillsammans med min nya vapendragare.

Att detta säkert också är ett tydligt tecken på hur trist och innehållslös ens tillvaro blivit, vet jag inte om jag behöver gå in på. Det är fredag och det mest spännande och tillfredsställande som händer är att jag får ett annat tangentbord. Yey.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.