Fortsätt till huvudinnehåll

Jante hette det väl.

Vardagen rullar på, krav och måsten varvas med  motstånd och nödbroms.

Jag hade ett bra samtal med en bra chef om allt mellan arbetsuppgifter, ny lagstiftning, dåliga ordvitsar och privatlivets krav. Jag blir väl omhändertagen och fick fint beröm.
Strax därefter kom ansvarig för utbildningen där jag höll en "föreläsning" och sa att inslaget var uppskattat och proffsigt. De vill lyfta fram det mer och att jag ska göra om det till mitt eget.

Ändå. Jag sitter där med den vanliga känslan av att "Äh, säger de bara för att vara snälla." Innan jag dör ska jag väl kunna låta det sjunka in; beröm och uppskattning. Tillåta mig att få känna mig lite bra och vara kompetent. Att det ska vara så himla svårt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.