Modern studieteknik

Det var dags för ännu en utbildningsdag, självklart i modern tappning via Zoom.

Att sitta en hel dag och plugga är i sig ansträngande på ett alldeles särskilt sätt. Att sitta framför datorn och plugga en hel dag är ansträngande på ytterligare en nivå. Det är något med att lyssna på föreläsningar och ha grupparbeten via länk som är så mycket mer tröttsamt. Tempo och interaktion försvinner, för att inte tala om att raster tenderar att bli kortare och färre, av oklar anledning.

Eftersom jag visste det så började jag dagen med en power walk.

Jag hade somnat vid lunch om jag inte hade startat så.

Det finns ju också fördelar med att ha utbildningsdag på distans, som att man kan stänga av kameran. Därför kan man göra annat för att fokusera än att klottra i ett anteckningsblock, som det här:

Inte en helt dum kombination att få upprepa, påminnas om och diskutera ett viktigt ämne, samtidigt som man får koppla av. Inte heller så dumt att kombinera ett sådant tungt ämne med något kreativt. Nu är jag tröttare än efter en vanlig arbetsdag samtidigt som jag känner mig lite utvilad och redo för morgondagen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen