Fortsätt till huvudinnehåll

Enkel matematik

För ett par veckor sedan berättade Polarn att de hade haft ett matte-test i skolan, ett där man inte fick hjälp av läraren. Det var alltså det årliga kunskapstestet. Polarn var ledsen för att det var en del i testet hon inte klarade av, på beskrivningen förstod jag att det handlade om tallinjer. Jag erbjöd mig att prata med hennes lärare om vi kunde få veta lite mer om vilka delar som var knepiga, och om vi kunde få uppgifter att jobba lite med hemma. Det ville hon.

Sen föll det sig så att det kom mejl om tider för utvecklingssamtal precis i de dagarna, så vi bestämde oss för att ta upp saken då. Polarn nämnde igår, att hon börjat få ont i magen av tanken på att det skulle vara matte i skolan. Jag tyckte att det också var något vi borde prata med läraren om.

Idag var det dags.
Hennes rara lärare började med att berätta att det gick bra för Polarn, hon låg i framkant med det mesta och tillhörde den lilla gruppen i klassen som alltid fick nästan alla rätt på alla prov. Så läraren blev lite förvånad när vi berättade om Polarns ledsamhet över kunskapsprovet och magonda inför tanken på matte. Hon kunde förklara att det Polarn tyckte var svårt på provet var en extrauppgift. Eftersom Polarn klarat det hon skulle så fick hon en svårare uppgift. När hon också klarat den ville läraren se hur mycket Polarn kunde egentligen, och gav henne en uppgift på ytterligare en högre nivå. Nu ville läraren ta bort det magonda och hjälpa Polarn att känna att hon klarar av uppgifter, istället för att vara ledsen över att inte klara av saker. Jag tänker att vi också behöver hjälpa henne att sänka kraven på sig själv. 

Vi pratade också om hur hon trivs, hur kompisarna är och vilka saker hon tycker om i skolan. Jag är så tacksam för att hon trivs, har kompisar hon tycker om och har så fina lärare som ger ett så varmt intryck. Vilken skillnad från förra skolan. Jag vet inte om det var hon eller jag som gick med lättast steg hem efteråt.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Tidig morgon

Äntligen ledigt! Då vaknar jag såklart klockan 4:30 utan att kunna somna om. Varför? Det skulle vara så mycket trevligare att vara så pigg på vardagar. Nu kunde jag i och för sig dricka kaffe och se min brevlåda medan Early bird aviserade att de levererat min försändelse. Visserligen satt jag och virkade klart en mössa till Polarn, som tappar bort mössor med rasande fart. Men jag hade nog reagerat om någon la ett paket i brevlådan, eller utanför dörren. Särskilt eftersom det här var paketet som ersatte det paket de hävdade att de levererat för några dagar sedan. Det paketet som de behövde tre försök för att hitta till brevlådan jag satt och tittade på imorse. Men ändå gapade brevlådan tom. Båda gångerna. Långt senare på förmiddagen ger vi oss ut jag och Arvsmassorna, då står det ett paket i trapphuset. Mitt paket. Trapphuset ligger separat från lägenheterna, avskilt och avskärmad. Går inte på något vis att hävda att det är utanför dörren eller i brevlådan. Antingen är den som levererar...

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...