Det var en begravning långt bort och sent på dagen. I dessa coronatider är det svårt att få till barnvakt, och arvsmassorna uttryckte en önskan att få följa med. Och det är väl så att frågor kring begravning, döden och släktskap hade väckts redan när jag var iväg på begravning för inte så länge sedan. Så de fick följa med.
Arvsmassorna hade ingen stor personlig relation till den vi sa farväl till, och det var en stillsam och enkel stund. Men Pyret blev så väldigt berörd. Det tog mig lite med överraskning, samtidigt som det egentligen inte förvånar mig alls. Hon är ju en person som bär sina känslor nära huden, som känner lika mycket som hon tänker.
Efter tröst, funderingar, hjälp att sätta ord på känslorna och tillåtelse att få känna precis som hon känner, blev det bättre. Och nu har hon en ny erfarenhet och säkert många fler frågor.
Polarn, hon blev väldigt förtjust i att det vid gravsättningen fanns ekollon, och i en av personerna som var med. Och hon tyckte maten efteråt var Fantabulös; alltså Fantastisk och Fabulös. Så lika varann de är, och så otroligt olika.
Kommentarer