Fortsätt till huvudinnehåll

Konstverk

Polarn satte sig i sitt rum igår, med alla sina pysselsaker. Plötsligt kom hon ut och deklarerade att det var absolut nödvändigt för hennes pyssel att hon fick knappar. Som tur är så har hon en mor som tycker att det är bra att samla på sig orimliga saker, som knappar.

Spolar vi fram någon timme eller så, så presenterar Polarn sitt senaste konstverk:
Det är en uggla. 
Säga vad man vill, men hon är rätt så himla kreativ när man lämnar henne ensam med bara hennes egna tankar och idéer. 

Självklart fick hon lite senare ännu fler knappar för ett framtida projekt. 

Jag skulle behöva bli rätt så himla kreativ med mina fötter. Jag smörjer minst en gång per dag (och undviker såklart fotfil så långt det går) men ändå kommer perioder med ohygglig torka. Nu är en sådan, därför smörjer jag två gånger per dag. Jag använder Scholls kräm för spruckna hälar, som funkat bäst av allt jag provat hittills men ändå inte hjälper hela vägen. 
Just nu har jag exempelvis fått en envis spricka tvärs över hälen, lite högre upp än vanligt. 
Den är ju inte världsaroligats när man promenerar mellan 8 och 10 km per dag. 

Det här med att bli äldre har definitivt sina nackdelar, som att kroppen långsamt havererar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.