Framtiden.

Idag var det vårfest på skolan och vi fick en möjlighet att spana in vad Pyret pysslat med under sitt första år i skolan.

Jag vet att många förfäras över den teknologiska framfarten och hur långt ner i åldrarna det ska introduceras. Men att bland filmer på hur klassen åker skridskor, stationer som visar hur de lär sig matematik med material ute i skogen, utställningar om soduko och bord uppställt med pedagogiska spel om former och samspel, se hur barnen lär sig programmera robotar tycker jag är rätt grymt.

Det innefattar många steg, där Pyret behövde räkna, planera och hålla rätt på höger/vänster. Och robotar är ju så himla söta med sina pip och blinkande lampor. Kanske skulle jag förfäras om det var bara surfplattor, datorer och robotar, men det är det inte. Räkna kottar, hitta former och göra fingrar på veckans bokstav finns också med.

En inblick i morgondagens undervisning idag, tänker jag. Och för de som förfäras kan jag informera att stationen med roboten var helt tom, jag var nog mer entusiastisk än barnen. Även om Pyret var duktig, engagerad och tålmodig på att programmera, så var det vid brädspelen hon fastnade längst. Precis som de andra barnen.