Fortsätt till huvudinnehåll

Uttråkad.

Polarn byggde klart en av de Lego Ninjago drakar hon fick i födelsedagspresent. Det är rätt makalöst att se henne bygga med flinka fingrar, hon har sådan jädra koll. 
För 9-14 år, eller kanske nybliven 5 åring. 


När hon blev klar igår frågade hon om jag kunde se om jag kunde rätta till den drake hon byggt tidigare, som tappat några bitar under lekens hårda nypor. Hon ville så gärna leka med dem ihop.

Eftersom jag är helt värdelös på att vara sjuk såg jag min chans att pyssla med något medan jag hostar upp en lunga eller två. 
Jag kanske gick lite bananas. 


Jag satt och byggde en hel bisarr liten Lego-värld.


Lego Ninjago med drakar, helikopter och en drös gubbar har sällskap av Batman och Harleyqinn. Så klart.


Medan precis i närheten kör Lego Friends lite camping, bredvid pizzerian, där det finns uteservering, grill och ett bageri. Going wild med bekvämligheter.


Kompisarna bor tydligen nära varandra, och pizzerian, och vad som är ett hangout för diverse djur, som åker släde bland annat. Så verklighetstroget.

Nu ska jag invänta att arvsmassorna kommer hem och kan förstöra min värld. Om inte katterna hinner före. 
Jag sparar bildbevisen till någon gång i nära framtid när "Jag får aldrig någonting!" yttras av någon med nära blodsband. 



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.