Fortsätt till huvudinnehåll

Borde vara så enkelt.

Jag fick en kallelse till cellprovstagning. Jag förstår väldigt väl hur viktigt det är att gå på den. Jag har skjutit upp den i 6 veckor.

Så himla onödigt och ologiskt.
De gör ju allt för att underlätta för en; de bokar en tid, om tiden inte passar finns drop-in tider 4 dagar per vecka, kallelsen är giltig ett helt år och det är gratis.

Men jag missade den bokade tiden och lyckades i 6 veckor hitta anledningar till att "ta det sen".  Till i dag. En friskvårdstimme, en timme i kö och två minuter hos barnmorskan och det var avklarat. Skönt. Nu ska jag bara invänta provsvaren.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.