Ett berg och ett torn

Eftersom solen visade sig kändes det viktigt att ta med arvsmassorna ut för en dos d-vitamin. Fast mest av allt är det jag som blir tjurigast i familjen om vi inte är utomhus när det är fint väder. Dagens utflyktsmål blev till Tornberget med dess, passande nog, utsiktstorn.

Men för att komma dit fick man promenera en "liten" bit in i skogen, självklart uppför backar eftersom vi skulle upp på ett berg. Jag var oförberedd på vädret och hade alldeles för varma kläder. Med klimat- och klimakterieförändringar känns det oklart om jag någonsin kommer behöva varma kläder igen. Den inre bastun är ju konstant påslagen.

Det fanns mycket att göra på vägen upp, som att hitta skalbaggar. Polarn krävde såklart att vi flyttade dem till kanten av stigen så ingen trampade på dem.

Det fanns också, till Polarns stora glädje, både blåbär och lingon att plocka. Riktigt mycket.

Det kan vara så att Polarn hade ungefär lika mycket i magen som i kepsen herr B.o.B. fick låna ut. Kändes otroligt orutinerat att inte ha med sig någon burk eller påse, men kepsar fungerar de med.

När vi väl kom fram till tornet fick vi oss en makalös utsikt i det vackra vädret.

Man såg ända bort till Globen. Om man stirrade länge och kollade beviset i mobilfotot.

Polarn trivdes inte riktigt på hög höjd, men tyckte ändå att det var världens bästa utflykt eftersom det fanns både blåbär och uppförsbackar. Tänk om alla var så lätta att göra nöjda. Jag hade lite ångest över att vi inte kunde plocka mer blåbär, nu när man slipper mygg och spindlar, men botade den ångesten med att vara i solen.

Nu tar vi tag i en ny vecka, eller försöker ta oss igenom den, hur man nu väljer att se på saken.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen