Fortsätt till huvudinnehåll

Ett berg och ett torn

Eftersom solen visade sig kändes det viktigt att ta med arvsmassorna ut för en dos d-vitamin. Fast mest av allt är det jag som blir tjurigast i familjen om vi inte är utomhus när det är fint väder.  Dagens utflyktsmål blev till Tornberget med dess, passande nog, utsiktstorn. 

Men för att komma dit fick man promenera en "liten" bit in i skogen, självklart uppför backar eftersom vi skulle upp på ett berg. Jag var oförberedd på vädret och hade alldeles för varma kläder. Med klimat- och klimakterieförändringar känns det oklart om jag någonsin kommer behöva varma kläder igen. Den inre bastun är ju konstant påslagen. 


Det fanns mycket att göra på vägen upp, som att hitta skalbaggar. Polarn krävde såklart att vi flyttade dem till kanten av stigen så ingen trampade på dem.


Det fanns också, till Polarns stora glädje, både blåbär och lingon att plocka. Riktigt mycket.


Det kan vara så att Polarn hade ungefär lika mycket i magen som i kepsen herr B.o.B. fick låna ut. Kändes otroligt orutinerat att inte ha med sig någon burk eller påse, men kepsar fungerar de med. 

När vi väl kom fram till tornet fick vi oss en makalös utsikt i det vackra vädret.


Man såg ända bort till Globen. Om man stirrade länge och kollade beviset i mobilfotot.

Polarn trivdes inte riktigt på hög höjd, men tyckte ändå att det var världens bästa utflykt eftersom det fanns både blåbär och uppförsbackar. Tänk om alla var så lätta att göra nöjda. Jag hade lite ångest över att vi inte kunde plocka mer blåbär, nu när man slipper mygg och spindlar, men botade den ångesten med att vara i solen. 

Nu tar vi tag i en ny vecka, eller försöker ta oss igenom den, hur man nu väljer att se på saken. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...