Fortsätt till huvudinnehåll

Orättvist sammanträffande

Jag är som alltid en flitig läsare, men i perioder av trötthet, alltså typ konstant sedan jag blev mamma, så tar det lite längre tid att ta mig igenom böcker. Mest för att jag älskar att läsa innan jag ska sova, och nu för tiden hinner jag inte ta mig igenom så många sidor innan ögonlocken börjar klippa. 

Igår läste jag i alla fall klart ytterligare en bok av en av mina favoriter:
Fingertoppskänsla: En nödvändig manual i social kompetens av Henrik Fexeus. 

Det handlar om mitt favoritämne: kommunikation. Jag nördar gärna in mig i det området, vilket kanske inte är så dumt i mitt arbete. Det vore väl bedrövligt om jag som arbetar inom vården inte skulle vara intresserad av att lära mig mer om hur vi ska förstå varandra bättre. 

Hur som helst; idag på lunchen såg jag att herr B.o.B. skickat en bild till mig
Herr B.o.B. vill vara anonym.
Men hur orättvist? Eller, jag har tidigare haft chansen att be om en selfie jag med, men var för feg. Dessutom skulle jag ju egentligen hellre gå en kurs på tu man hand med människan, än att ta en selfie. Det har jag nog inte möjlighet till, om jag inte vinner något magiskt lotteri någon gång. Tänk att få ha en sån där fantasi-middag där man får bjuda in de människor man helst skulle vilja ha ett samtal med. Min skulle mest ha författare runt bordet. 
Nåväl, åter i verkligheten får jag väl fortsätta läsa böcker, och nu ska jag läsa klart en kollegas alster...

...eller läsa så långt jag hinner innan jag somnar. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Se upp!

Polarn är ganska känslig för myggbett. Hon får många och de blir som kanonkulor. Därför är hon ganska rädd för myggor. Allt smått som flyger piper hon till över, frågar vad det är, och när man svarar så undrar hon om den äter blod. Är det en mygga får hon nästan panik. Häromdagen klagade den lilla damen över ont i benet, men lyckades promenera, hoppa och skutta utan besvär, så vi tänkte inte mer på det. Förrän på kvällen. Då såg vi att hennes ena knä och nedre del av benet var svullet, och att en hård kula fanns strax under knät. Ett litet sår fanns på knät, men utan rodnad eller svullnad. Hon var bombsäker på att det var ett myggbett. Jag tänkte mer att hon ramlat eller hoppat och fått någon slags muskelknuta. Svullnaden var nästan borta följande morgon, och kulan under knät var helt borta. Så jag släppte saken något. Imorse upptäckte jag två myggbett vid ankeln. Vid lunch råkade jag klia lite och ena myggbettet fick ett sår. När jag gick hem tyckte jag att det gjorde ont och spän...

Dagens dag

Jag har ju helt glömt att berätta hur jag maxde den första sommarvarma och soliga dagen på året (i lördags)? Man följer med Cous-cous på en trip till Trosa. Där fanns Vintage sale med olika fynd: Klänning från Espirit. Jacka från Park Lane. Blus från Mixeri och fejkskinnbyxor från H&M. Blus från Vila. Alltsammans för 500:- Efter en promenad i hamnen och genom staden Tog vi en lunch. och glass Men man vill ju inte avsluta dagen när det känns som rena semestern. Så vi åkte till en handelsträdgård där jag inte kunde låta bli att spontanshoppa fler blommor jag inte har plats för. Som en plättar och två oxalis. Vi var ändå inte nöjda, så vi drog vidare till nödvändigheter på Granngården och mer secondhand. Klänning i behov av steamer från In wear. Vintage från Oravais. Efter 9 timmar rundade vi av dagen, alldeles fulltankade med D-vitamin och energi. En helt fantastisk dag.

Rysligt trevligt

Tillsammans med Cous-cous stod vi i kö innan portarna ens öppnat. Vädret var lagom grått och dystert för att passa in i att besöka Kolmårdens Halloween. Det hade på riktigt inte blivit särskilt effektfullt om solen hade skinit som den gjorde igår. Arvsmassorna var inte helt överens om vilken nivå av Halloween de ville utsättas för, så vi började med de mer barnvänliga delarna som Drakskogen och Pumpadalen , för att inte tala om att se alla djur. Snöleoparder ! Pyret hade innan vi åkte tänkt gå med Cous-cous i det lite rysligare delarna, de upplevelse aktiviteter de arrangerat. Men när det var dags att gå in i den första:  Hospitalet,  ville hon att vi så kallade vuxna skulle testa först. Och nä, jag tror inte att hon skulle uppskatta att gå på knölig mark i mörka trånga utrymmen med skådespelare som skriker och skräms. Cous-cous och jag testade på Bakgården också och fick hoppa ännu lite mer när några skrämdes. De får ju lätt mig att tappa kontrollen genom att göra det mörkt...