Orättvist sammanträffande

Jag är som alltid en flitig läsare, men i perioder av trötthet, alltså typ konstant sedan jag blev mamma, så tar det lite längre tid att ta mig igenom böcker. Mest för att jag älskar att läsa innan jag ska sova, och nu för tiden hinner jag inte ta mig igenom så många sidor innan ögonlocken börjar klippa.

Igår läste jag i alla fall klart ytterligare en bok av en av mina favoriter:

Fingertoppskänsla: En nödvändig manual i social kompetens av Henrik Fexeus.

Det handlar om mitt favoritämne: kommunikation. Jag nördar gärna in mig i det området, vilket kanske inte är så dumt i mitt arbete. Det vore väl bedrövligt om jag som arbetar inom vården inte skulle vara intresserad av att lära mig mer om hur vi ska förstå varandra bättre.

Hur som helst; idag på lunchen såg jag att herr B.o.B. skickat en bild till mig

Herr B.o.B. vill vara anonym.

Men hur orättvist? Eller, jag har tidigare haft chansen att be om en selfie jag med, men var för feg. Dessutom skulle jag ju egentligen hellre gå en kurs på tu man hand med människan, än att ta en selfie. Det har jag nog inte möjlighet till, om jag inte vinner något magiskt lotteri någon gång. Tänk att få ha en sån där fantasi-middag där man får bjuda in de människor man helst skulle vilja ha ett samtal med. Min skulle mest ha författare runt bordet.

Nåväl, åter i verkligheten får jag väl fortsätta läsa böcker, och nu ska jag läsa klart en kollegas alster...

...eller läsa så långt jag hinner innan jag somnar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Läs mer

attvarabob

Leta i den här bloggen