Fortsätt till huvudinnehåll

Vilodag.

Jag tror att det kanske kan vara så att jag är tröttare än jag någonsin varit i hela mitt liv. Och eftersom arvsmassorna ska vara i snor-karantän så blev det passande nog inomhusaktiviteter idag. 

Vi började dagen med att Pyret ville ha hjälp med sin läsläxa, hon tycker verkligen om att sitta tillsammans och läsa och skriva. Det måste ju självklart uppmuntras så långt det går. Idag skulle hon läsa en nyhetsartikel om ett lagförslag att höja straffet för djurplågeri, och sedan skriva vad artikeln handlade om. 

Polarn valde sedan att vi skulle spela spel. Vi började med en omgång Fia med knuff.
Pyret är kanske inte en jättebra förlorare, eller vinnare för den delen, vi jobbar på det. Man kan väl säga att det är svårt att ha en mysig stund tillsammans när en person sitter som ett åskmoln för att hon blivit knuffad, fast hon just knuffat någon annan. 

Sen tog vi en omgång med nya favoritspelet Carcassonne.
Tar lagom lång tid att spela och går att välja att spela lagom enkelt för arvsmassorna. Även här kommer skillnaderna i personligheter fram; Polarn hjälper till genom att ge bort passande brickor till medspelare, Pyret gör det inte. Hon kommer säkert ha nytta av den där vinnarskallen i framtiden, så vi gör vårt bästa för att orka med den. 

Vi avslutade dagen med ett gammalt avsnitt av "Bäst i test", mitt favoritprogram. Jag har sålt in det för alla på jobbet som en lagom blandning av nonsens och underhållning, alldeles perfekt avkoppling efter en arbetsdag fylld av tunga människoöden. Jag är sällan sugen på drama om man säger så, och jag tror att jag har fått många på jobbet att förstå vinsten med att se på den här typen av program. 

Jag kan väl få önska att en sådan här lugn dag kan ge lite välbehövd återhämtning, för önska är ju gratis och hoppet är det sista som lämnar en. Men jag känner mig lite tveksam till om det räcker just nu.



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...