Fortsätt till huvudinnehåll

Hänt i myshelg.

Det kan vara så att fredagen var en av de mest intensiva arbetsdagarna på länge. Att hinna få tag i polisen innan jag behövde gå för att hinna hämta barnen i tid, samtidigt som jag hade varit vaken sedan klockan 3.10 gjorde mig lite trött, typ. Det var ju rätt skönt att då vara bortbjuden på fredagsmys. Tacos lagades medan jag satt med ett glas vin och alla arvsmassor roade sig, vi fick också snacks och trevligt sällskap.

Sen satte vi pyjamas på arvsmassorna, borstade deras tänder, sa godnatt och lämnade dem med en en film och mys. Pyret har sovit där förut, men Polarn gjorde sin övernattningsdebut. Hon har en förmåga att ta sig an vissa saker med en axelryckning, och detta var en sådan gång, allt hade gått väldigt bra. Det gick bra för mig med, även om det kändes väldigt märkligt att vakna utan dem. Minnen om svunna tider väcktes när jag satt och åt frukost och tittade på Nyhetsmorgon. Jag hade också helt glömt bort hur det var att bara ha mig själv att ta hand om på morgonen, livet kändes så okomplicerat. Okomplicerat, men tomt.

Även om det var ett glatt gäng jag möttes av hemma hos kompisarna är det var dags att hämta, så hade båda arvsmassorna varit vakna väldigt länge och var därför lite slitna. Vi bestämde oss för att ägna dagen åt lördagsmys. Vi köpte lördagsgodis, skaffade Disney plus, köpte sushi och nudlar att ta med och bänkade oss i soffan hela eftermiddagen. Vi har också börjat tillämpa mobilförbud när vi äter och när vi tittar på tv, även för oss vuxna, det gör sådan skillnad på stämningen. Kanske är det mest jag som behöver fokusera på en sak i taget nu när koncentrationsförmåga stadigt sjunker, men jag orkar heller inte förklara handlingen var tredje minut för att arvsmassorna spelar Pokemon Go.

Om ryggskottet, som lurat precis på gränsen till att braka loss totalt, håller sig i skinnet, tror jag att vi måste ägna morgondagen åt att se höstsolen. Vi får se vad vi kan hitta för utflyktsmål den här gången. Nu avslutar jag dagen med en riktig klassiker:

En natt på stan, hur mycket mer nostalgi kan man få?
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer