Pyret hade 10 månaders kontroll på bvc idag. Vi fick självklart träffa ytterligare en ny sköterska, den femte på tio månader, vilket måste vara något slags rekord.
Jag tänker att det är en herrans tur att besöken minskar varefter de små liven växer på sig. Visserligen är det ingen picknick att ta sig in där med spädbarn, väska, ytterkläder och allt, men då sitter de ju i alla fall (hyfsat) still i famnen. Pyret var nämligen inte särskilt imponerad av att vänta idag. Väntrummet gick bra, där fanns det ju saker att pilla på och en liten pojke att flirta med, men hos bvc-sköterskan blev livet lite för tråkigt.
Att sköterskan sa åt mig att klä av pyret medan hon gick och förberedde doktorn var första misstaget, för utan kläder på kroppen kunde hon inte krypa runt på kalla, äckliga golvet, hon skulle sitta still i mitt knä, hualigen.
Att sköterskan vägde, gick och skrev i datorn, mätte, gick och skrev i datorn, mätte huvud, gick och skrev i datorn var misstag nummer två. Det tog liksom lite för lång tid mellan händelserna för att det lilla livet skulle vara nöjd.
Att sköterskan tyckte att pyret inte skulle kläs på mellan bvc-kontrollen och läkarbesöket var det tredje misstaget. Vi skulle nämligen sitta i korridoren med ett pyre endast iförd blöja och vänta på doktorn, för hon skulle ändå kläs av där igen. Sköterskan frågade om vi hade med något att vira runt henne... Äh, nääää..? För se det var jag inte beredd på. Så hon fick sitta med min halsduk lite över sig. Vilket innebar att hon skulle sitta still. I min famn. I nästan 10 långa minuter. Jag grävde fram en bok ur skötväskan, men den kan ju inte vinna över lockelsen från ett främmande golv, med främmande väggar, och främmande möbler som man kan krypa, gå och kladda på.
Så 15 minuter ålande, kråmande, vridande bebis hos bvc-sköterskan, plus 10 minuter ålande, kråmande, vridande bebis i korridor är lika med trött mamma.
Själva läkarbesöket gick bättre, läkaren jobbade snabbt och effektivt, så pyret hann inte bli uttråkad.
Nu är det inte nytt besök förrän om två månader och sen inte förrän efter ett halvår! Tjohoo!
Fast då ska jag ju börja om med nästa...
Med det sagt, för de som får en bra och trevlig bvc-sköterska, så att besöken kanske kan resultera i det stöd och den rådgivning de också har i uppdrag att förmedla, så kanske utglesningen inte känns lika positiv som det gör för mig.
Jag tänker att det är en herrans tur att besöken minskar varefter de små liven växer på sig. Visserligen är det ingen picknick att ta sig in där med spädbarn, väska, ytterkläder och allt, men då sitter de ju i alla fall (hyfsat) still i famnen. Pyret var nämligen inte särskilt imponerad av att vänta idag. Väntrummet gick bra, där fanns det ju saker att pilla på och en liten pojke att flirta med, men hos bvc-sköterskan blev livet lite för tråkigt.
Att sköterskan sa åt mig att klä av pyret medan hon gick och förberedde doktorn var första misstaget, för utan kläder på kroppen kunde hon inte krypa runt på kalla, äckliga golvet, hon skulle sitta still i mitt knä, hualigen.
Att sköterskan vägde, gick och skrev i datorn, mätte, gick och skrev i datorn, mätte huvud, gick och skrev i datorn var misstag nummer två. Det tog liksom lite för lång tid mellan händelserna för att det lilla livet skulle vara nöjd.
Att sköterskan tyckte att pyret inte skulle kläs på mellan bvc-kontrollen och läkarbesöket var det tredje misstaget. Vi skulle nämligen sitta i korridoren med ett pyre endast iförd blöja och vänta på doktorn, för hon skulle ändå kläs av där igen. Sköterskan frågade om vi hade med något att vira runt henne... Äh, nääää..? För se det var jag inte beredd på. Så hon fick sitta med min halsduk lite över sig. Vilket innebar att hon skulle sitta still. I min famn. I nästan 10 långa minuter. Jag grävde fram en bok ur skötväskan, men den kan ju inte vinna över lockelsen från ett främmande golv, med främmande väggar, och främmande möbler som man kan krypa, gå och kladda på.
Så 15 minuter ålande, kråmande, vridande bebis hos bvc-sköterskan, plus 10 minuter ålande, kråmande, vridande bebis i korridor är lika med trött mamma.
Själva läkarbesöket gick bättre, läkaren jobbade snabbt och effektivt, så pyret hann inte bli uttråkad.
Nu är det inte nytt besök förrän om två månader och sen inte förrän efter ett halvår! Tjohoo!
Fast då ska jag ju börja om med nästa...
Med det sagt, för de som får en bra och trevlig bvc-sköterska, så att besöken kanske kan resultera i det stöd och den rådgivning de också har i uppdrag att förmedla, så kanske utglesningen inte känns lika positiv som det gör för mig.
Kommentarer