Innan jag fick barn så var jag lite fundersam över att de som fick barn plötsligt bara pratade om sina barn.
Allt får sin förklaring förr eller senare.
Det enda som händer i mitt liv är ju pyret. Eller inte det enda, men till allra största del. Jag har en anings brist på andra intryck.
När man jobbar/pluggar så får man miljarders intryck, upplevelser och inspiration för att man möter en hel drös med människor som berättar saker, saker som de har hört och sett kanske genom andra som de har haft kontakt med, som har haft kontakt med någon och så vidare i all evighet. På ett kick så har man tusentals människors liv, idéer, tankar, upplevelser och berättelser tillgängliga.
Jag möter pyret varje dag, okej, jag möter maken också, men han är aningens upptagen av att få sin stund med pyret när han kommer hem, men det är därifrån intrycken kommer.
Så, presto, jag pratar pyret.
Som att det största som hänt idag är att hon fick en blomma (en orkidée som börjat vissna) när jag försökte vara pedagogisk och lära henne mer om vad blomma är, istället för att bara peka liksom. När hon sen var färdig med pedagogiken, alltså rivit blomman i molekyler, och jag samlade ihop bitarna och la dem varefter i hennes tomma matskål, så tittade hon intresserat en stund tills hon sträckte sig och själv la den bit hon hade kvar i handen, i skålen. Yey! Fatta vad duktigt! Jag blev så stolt! Och ungefär där insåg jag hur händelsefattigt livet är.
Så jag lyssnar mer än gärna när andra har annat att prata om och försöker hänga med i samtal i andra ämnen så gott jag kan, men det jag kan bidra med från min egen tillvaro är lilla damen, tyvärr, och ja, jag inser att det finns en begränsad intresseklubb för det ämnet.
Allt får sin förklaring förr eller senare.
Det enda som händer i mitt liv är ju pyret. Eller inte det enda, men till allra största del. Jag har en anings brist på andra intryck.
När man jobbar/pluggar så får man miljarders intryck, upplevelser och inspiration för att man möter en hel drös med människor som berättar saker, saker som de har hört och sett kanske genom andra som de har haft kontakt med, som har haft kontakt med någon och så vidare i all evighet. På ett kick så har man tusentals människors liv, idéer, tankar, upplevelser och berättelser tillgängliga.
Jag möter pyret varje dag, okej, jag möter maken också, men han är aningens upptagen av att få sin stund med pyret när han kommer hem, men det är därifrån intrycken kommer.
Så, presto, jag pratar pyret.
Som att det största som hänt idag är att hon fick en blomma (en orkidée som börjat vissna) när jag försökte vara pedagogisk och lära henne mer om vad blomma är, istället för att bara peka liksom. När hon sen var färdig med pedagogiken, alltså rivit blomman i molekyler, och jag samlade ihop bitarna och la dem varefter i hennes tomma matskål, så tittade hon intresserat en stund tills hon sträckte sig och själv la den bit hon hade kvar i handen, i skålen. Yey! Fatta vad duktigt! Jag blev så stolt! Och ungefär där insåg jag hur händelsefattigt livet är.
Så jag lyssnar mer än gärna när andra har annat att prata om och försöker hänga med i samtal i andra ämnen så gott jag kan, men det jag kan bidra med från min egen tillvaro är lilla damen, tyvärr, och ja, jag inser att det finns en begränsad intresseklubb för det ämnet.
Kommentarer