Fortsätt till huvudinnehåll

Ratad i köket.

Pyret har varit liten i maten och vi har varit slöa så här har vi kört med barnmat på burk. Dessutom får jag ju knappt ägna en halvtimme åt att laga vår egen middag så hur ska jag hinna laga en massa olika puréer som ska portioneras och frysas.
Nu är dock pyret lite mer matglad så burkarna blir både dyra och jobbiga att släpa hem, men samtidigt så är hon större så det är lättare att göra puré av vår middag.
Idag var det premiär. En pasta med tomat, zucchini och majs stod på menyn.
Den spottades frekvent ut.
Hon har knappt nekat något vi har gett henne, förrän hon fick mammas mat.
Jag är väl ingen mästerkock men att det var så illa.
Fast när jag tänker efter så var hon ju inte sådär vansinnigt förtjust i min bröstmjölk heller. Jag trodde att hon kinkade för att jag hade så ont när jag ammade henne, men vem vet, kanske är det bara mammas mat som är problemet. 
Så lösningen borde rimligtvis bli att Herr B.o.B. får stå för all matlagning framöver.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.