Fortsätt till huvudinnehåll

Det går framåt.

Det kommer stunder när jag inser vilken utveckling framåt som har skett i livet med pyret.
Hon var ju länge den typen av bebis som ville vara klistrad vid huden på en under dygnets alla timmar, vilket ledde till vissa begränsningar i försöken att ha någon slags egen tillvaro. Därför är jag lite nöjd med livet när jag efter frukosten nu kan placera henne i en hög av böcker med reklam på tv (ja, jag använder tv:n som barnvakt, ring soc vetja) och alldeles allena får tid att utföra min morgontoalett.
Detta prat om egentid, det måste vara det de menar.
Att den lilla damen dessutom föredrar att hålla lite grann i ett finger och gå från rum till rum, istället för att bli buren överallt, känns extra tacksamt med tanke på att jag snart ska släpa runt på en annan filur (måste hitta ett arbetsnamn på det lilla livet också).
Inte täcks hemmets alla ytor av kräks längre, till och med matstunderna blir allt mindre kladdiga, vilket också är tacksamt eftersom en ny kladdmaskin anländer.
Med det har vi ännu en gång berört ämnet: Vad lite man blir glad för när man är föräldraledig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens jobb

En kollega på jobbet kom till mitt rum med en student i släptåg. Han tog mig handen och sa att jag måste följa med, han hade något fantastiskt att visa mig. Vi kom till personalköket, på bordet stod detta: Vi hade fått present han och jag; helt makalösa bakverk. Självklart delade vi med oss med alla kollegor, för det där kunde vi ju inte äta upp själva. Jag tog en liten bakelse: Den var bland det godaste jag ätit. Då fick jag ju lov att prova en bit av den stora gröna tårtan som var någon choklad, saltkaramellnöt-historia. Jag kommer aldrig se på bakverk på samma sätt igen.  Allt för att vi bara gjort vårt jobb. Sen gick jag från jobbet till utvecklingssamtal med Polarn. Läraren läste upp omdömet från den andra läraren måhända att jag är lite skör just nu, men jag blev så rörd att jag blev tårögd. Sen läste hon upp sitt eget omdöme och det var precis lika fint. Ord som " Hög nivå ", " Över målen ", " Du är fantastisk ", " En gl...