Jag gav mig ut i kollektivtrafiken idag. Det gör jag ju inte varje dag längre.
Plötsligt kände jag mig bara så less och trött på att vara artig och visa hänsyn när ingen annan verkar bry sig om detsamma. Inte verkar någon uppskatta att man försöker heller.
Inga tack för att man håller upp dörrar, ingen som tar emot dörren, ingen annan som håller upp dörren framför, ingen som flyttar på fötter när man försöker ta sig in till, eller ut från, ett säte, ingen som ger plats för avstigande, folk som tränger sig och bara sura miner.
Men om jag som försöker vara artig och visa hänsyn ger upp, så kommer nästa som försöker också ge upp, för jag kommer smitta av mig med min dåliga attityd. Precis som dagens bittra människor smittade mig med sin.
Eller så var det bara en stor dos av gravidhormoner idag.
Plötsligt kände jag mig bara så less och trött på att vara artig och visa hänsyn när ingen annan verkar bry sig om detsamma. Inte verkar någon uppskatta att man försöker heller.
Inga tack för att man håller upp dörrar, ingen som tar emot dörren, ingen annan som håller upp dörren framför, ingen som flyttar på fötter när man försöker ta sig in till, eller ut från, ett säte, ingen som ger plats för avstigande, folk som tränger sig och bara sura miner.
Men om jag som försöker vara artig och visa hänsyn ger upp, så kommer nästa som försöker också ge upp, för jag kommer smitta av mig med min dåliga attityd. Precis som dagens bittra människor smittade mig med sin.
Eller så var det bara en stor dos av gravidhormoner idag.
Kommentarer