Jag är inte sjuk, jag är gravid.
Det var väl standardfrasen förra gången, allt är som vanligt, kör så det ryker. Jag gillar nämligen inte begränsningar, speciellt inte när de gäller fysiken. Dessutom, att vara gravid är ju så vansinnigt naturligt.
Men nu är illamåendet nästan värre, tröttheten vägrar försvinna, höfterna ömmar, bråcket på jobbiga stället värker, jag har kramper och värk här och där i magen, ryggen är paj, jag blir andfådd för minsta lilla och under natten fick jag löjligt ont i tummen a la karpalttunnelsyndrom.
I månad fyra...
Jag är inte sjuk jag är bara gravid. Hur mycket jag än upprepar det som ett mantra så känns det allt svårare att tro på. Jag säger inte gärna att jag inte orkar fysiskt, min kropp ska bara köra på. Det är ju inget fel på den.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig. När erkänner man att det är jobbigt? Det är ju för bövelen många månader kvar.
Det var väl standardfrasen förra gången, allt är som vanligt, kör så det ryker. Jag gillar nämligen inte begränsningar, speciellt inte när de gäller fysiken. Dessutom, att vara gravid är ju så vansinnigt naturligt.
Men nu är illamåendet nästan värre, tröttheten vägrar försvinna, höfterna ömmar, bråcket på jobbiga stället värker, jag har kramper och värk här och där i magen, ryggen är paj, jag blir andfådd för minsta lilla och under natten fick jag löjligt ont i tummen a la karpalttunnelsyndrom.
I månad fyra...
Jag är inte sjuk jag är bara gravid. Hur mycket jag än upprepar det som ett mantra så känns det allt svårare att tro på. Jag säger inte gärna att jag inte orkar fysiskt, min kropp ska bara köra på. Det är ju inget fel på den.
Nu vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig. När erkänner man att det är jobbigt? Det är ju för bövelen många månader kvar.
Kommentarer