Fortsätt till huvudinnehåll

Liten pärla.

Dagens utflykt gick till Stavgard vikingaby, och det var en härlig upplevelse. Fantastiska personer som engagerat berättade historien bakom platsen, visade hur tidstypiska hus såg ut, var uppbyggda och fungerade.


Arvsmassorna fick också karda ull som de sedan fick tova till ett litet underlägg. Eftersom det var något av ett blodsockerfall hos Polarn så var hon inte jätteengagerad, alltså gjorde jag och Pyret det mesta. Så ni fattar redan att det kommer bli några dispyter kring det där tovade underlägget framöver. Jag hävdar bestämt att det är allas och ska förvaras i gemensamt utrymme, men är inte säker på att den ekvationen går hem hos alla.


Till stor glädje fick de prova på bågskytte. Dagens hit. Pyret blev så taggad att hon bestämt hävdar att hon vill lära sig bågskytte på riktigt. Jag har lovat att undersöka saken.


Om det inte varit för att resterande sällskap också började känna av behovet av näring hade vi också kunnat få lära oss mer om tidstypiska instrument. Men efter en promenad i fantastisk miljö för att se Stavars hus, där Polarn lyckades fånga en gräshoppa och jag fick mitt livs första fästing, var det bråttom till lunch.

Kort och gott, summa sumarum; Stavgard vikingaby en oväntad liten pärla till utflyktsmål.

Efter en enkel lunch begav vi oss in till Visby för ännu ett besök på Glassmagasinet. Jag vet, många glassar blir det. Vi tog också en promenad utmed hamnen och gick genom Botaniska trädgården.

Och nog är det märkligt, de har två katter hemma, men så snart en främmande katt svansar fram och kelar så är det näst intill omöjligt att få dem att gå därifrån. Inte ens när man lockar med att gå och köpa glass kan de slita sig.

Pyret blev ytterst bekymrad över om den väldigt välmående katten hade något hem, och om den i så fall skulle hitta det hemmet. Den oron använde hon sedan för att hjälpa en död humla att hitta en fin begravningsplats. Överlag ägnas just nu väldigt mycket tid till att "hjälpa" humlor, nyckelpigor, maskar, larver, skalbaggar och annat djurliv. Så här i sommartid kommer man endast fram fem meter i taget. 

Men vad gör det, vi har ju all tid i världen. Ännu mer tid blir över när telefonen används sparodiskt i korta ögonblick under dagen. När man umgås så här intensivt hinner man lagom öppna mobilen så blir man avbruten. Allt får vänta. Och det behövs. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.