Fortsätt till huvudinnehåll
Förutom lördagsgodis, lunch utomhus och en långpromenad, så innehöll denna lördag en middag med Greken. Hon som är så bra på att ge de där perspektiven som är så rätt men så svåra att ta till sig. Så som det man egentligen vet är rätt så ofta är.

Medan jag avslutade kvällen med mitt pussel, åh vilken besatthet, så klurade jag lite.
Om varför det är så svårt och skämmigt att prioritera sig själv.
Om varför man ger upp om att tjata om saker man tjatat om så många gånger.
Om varför det är så svårt att tro att man kan ha rätt.

Några stora, bestämda svar har jag inte kommit fram till. Men jag har ändå bestämt mig för att prova att ägna resten av sommaren åt bra känslor. För det är ju inte meningen att man ska ägna så mycket tid till sådant som bekymrar, sänker och tynger. Kanske extra viktigt när man har ett människovårdande yrke som är fokuserat så mycket på det svåra. Fritid och semester måste få vara en möjlighet att hämta andan, och ge lite motvikt.

Så lite "Välj lycka", fast utan amerikansk självhjälps guru stuket, och mer spotta i näven och försöka vända skutan anda. Typ.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.