Fortsätt till huvudinnehåll

Oh My God.

Efter ännu en härlig frukost;


gav vi oss iväg till Knejppbyn för att möta upp arvsmassornas bästis, som var sin sista vecka på Gotland innan de far tillbaka till Sydafrika. Hon hade ingen aning om att vi skulle vara där och blev vad man kan kalla för glad för sin överraskning.

Arvsmassorna röjde sedan loss bland båtar, hoppborgar, studsmattor, trampbilar, karuseller, radiobilar och fritt fall så svetten lackade. De tog bara paus för att äta lunch och kolla in Pippiteater. 


Trots att vi hängde där mellan 10 och 16.30 så var det inte tillräckligt, Pyret och bästisen var inte glada över att behöva säga hejdå. Som tur är kommer de tillbaka till Sverige i september, så vi har redan bokat in en ny dejt.

På vårt lilla plejs ute på landsbygden, där gästerna mest bestått av en busslast tyska pensionärer på cykelsemester (alltså lugnaste stället i stan) har vi fått grannar som har en skällig hund, och som spelar ABBA på hög volym med öppen dörr medan de förbereder sig för en kväll på stan. Kvinnan sjöng dessutom med i falsk ton medan hennes man försökte fråga henne saker. De är garanterat 60+. Idag sa någon tysk turist till dem, vi får väl se när vi behöver påpeka att fler personer försöker ha sin semester här.

Jag är helt slut efter en heldag i gassande sol med springande barn, och jag gissar att arvsmassorna kommer sova gott i natt. Så partypinglorna bredvid får hålla festen inne i Visby.


Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...
Skicka en kommentar
Läs mer

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.
Skicka en kommentar
Läs mer