Fortsätt till huvudinnehåll

Kära dagbok.

Vi klev ut till det här imorse, när vi skulle till byggnaden som serverade en härlig frukostbuffé.


Om man vill, och vädret tillåter, så kan man inta sin frukost här:



Det var sagt att det fanns överhängande risk för dåligt väder idag, så vi tog en dag till för att utforska Visbys mer centrala delar. Först genom att gå utmed den där muren alla snackar om.


Sen fick vi använda vår vetenskapliga sida till ett besök på Fenomenalen. Arvsmassorna blev mäkta imponerade av den lilla, men roliga, showen de bjöd på. Jag gillade bygghörnan då högen med plus plus kunde lindra min pussel-abstinens.

Eftersom Fenomenalen låg precis bredvid Glassmagasinet tog jag det drastiska beslutet att vi behövde gå dit en gång till. Den här gången smakade jag Kinder-glass.

Vi promenerade runt lite till, och hann besöka Domkyrkan innan det där regnet alla pratat om dök upp.
Då beslutade vi att ta itu med nästa "inomhusaktivitet", Lummelundagrottorna.
Det var bitvis en utmaning för mig som med åren utvecklat lite klaustrofobi. Men visst var det coolt med alla alien-liknande formationer.



När vi åkte tillbaka till gården hade regnet dragit förbi och hela dagen gått.
Vi får väl se vilka äventyr som väntar imorgon, jag hoppas bara att det blir en dag utan värk från cystor, för det var knepigt att promenera runt hela dagen med det, märkte jag.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.