Pyret har tidigare nämnt att hon vill se en mumie. Som den perfekta mor jag är så hade jag totalt glömt bort det tills idag. Hon frågade vid frukosten om vi skulle kunna åka till Egypten någon gång, till vilket jag svarade att det kan vi säkert, men varför vill hon åka dit. Då kom det där med mumier upp igen. Jag höjde mammapoängen en aning genom att förklara att sådana kunde hon få se redan idag. Vi åkte till Medelhavsmuseet. Där har vi redan varit, men det hade arvsmassorna lyckats glömma.
I och med att vi gjorde en utflykt så var humöret mer på topp. Pyret var dessutom genuint intresserad av att se vad som fanns i montrarna och att få veta mer. En riktigt trevlig upplevelse att få berätta och få frågor om saker på ett museum. Inte varje dag man får känna att man har någorlunda bra poäng i kunskapsbanken. Polarn kan dock ha utnyttjat Pyrets tillfälliga topp i mående genom att passa på att få vara den som sätter sig på tvären.
Pyret var i alla fall grymt imponerad av att ha sett riktiga mumier, även om hon blev något besviken över att de inte kunde bli levande igen. Jag tror att hon bestämde sig för att tro på att det kunde vara som i sagor, vad jag än sa, för att "man får faktiskt tro på vad man vill". Polarns humör lättade senare under dagen, när hon fick äta upp lite av de där blåbären som plockats. Mitt humör lättade av att få äta en sjukt god blåbärspaj på eftermiddagen.
Dessutom kanske jag vågar se något slags hopp om att Pyret kan börja känna lite distans till allt hon kämpat med, och kan våga släppa lite på kontrollen. Vilket är en stor anledning till det här maraton till sommarlov vi ska ha.
I och med att vi gjorde en utflykt så var humöret mer på topp. Pyret var dessutom genuint intresserad av att se vad som fanns i montrarna och att få veta mer. En riktigt trevlig upplevelse att få berätta och få frågor om saker på ett museum. Inte varje dag man får känna att man har någorlunda bra poäng i kunskapsbanken. Polarn kan dock ha utnyttjat Pyrets tillfälliga topp i mående genom att passa på att få vara den som sätter sig på tvären.
Pyret var i alla fall grymt imponerad av att ha sett riktiga mumier, även om hon blev något besviken över att de inte kunde bli levande igen. Jag tror att hon bestämde sig för att tro på att det kunde vara som i sagor, vad jag än sa, för att "man får faktiskt tro på vad man vill". Polarns humör lättade senare under dagen, när hon fick äta upp lite av de där blåbären som plockats. Mitt humör lättade av att få äta en sjukt god blåbärspaj på eftermiddagen.
Dessutom kanske jag vågar se något slags hopp om att Pyret kan börja känna lite distans till allt hon kämpat med, och kan våga släppa lite på kontrollen. Vilket är en stor anledning till det här maraton till sommarlov vi ska ha.
Kommentarer