Fortsätt till huvudinnehåll

Slott för hela slanten.

Dagens utflyktsmål:


Gripsholms slott.

Innan själva slottsvandringen strövade vi runt i Mariefred för att hitta ett vettigt lunchställe. Inte för att arvsmassorna bryr sig, men jag kan tycka att det skulle vara trevligt om det fanns något annat än köttbullar, pannkakor, hamburgare, pizza eller köttfärssås på en barnmeny. 99% av gångerna är det ju dessutom bara pannkakor eller köttbullar att välja på. Som sagt, arvsmassorna är nöjda, men efter den här semestern börjar jag oroa mig för att de ska få skörbjugg.

Det märks att arvsmassorna vuxit på sig lite, för besök på museum (eller i detta fall ett slott) väcker lite intresse. Just Gripsholm var väldigt stort, så det var garanterat för mycket begärt att de skulle hålla fokus genom alla rum. Jag är nöjd över att de var med på noterna i alla fall halvvägs innan gnäll, varvat med fniss och sura miner, slog till. Pyret var nöjdast med att upptäcka att hon var slående lik kronprinsessan på ett fotografi från när hon var i ungefär samma ålder.

Innan vi åkte hem stannade vi till på Taxinge slott för att kolla in deras omtalade mängder av bakverk. Just när vi var där var det högt tryck med långa köer. Inte idealt när man ska få en trött Polarn att välja något. Det mest spännande var att ur den dignande buffén valde Pyret och Polarn varsin bulle. De lockas tydligen inte av tårtor och bakverk.

Herr B.o.B. fick äran att åka en sväng till för att besöka Taxinge efter att vi kommit hem, eftersom Pyret hade glömt sin väska där, innehållande hennes plånbok med fickpengar, och min gamla mobil som hon använder som kamera. Ett telefonsamtal gav det lättande beskedet att någon hade lämnat in väskan, med innehållet intakt. Pyret blev lite skärrad av upplevelsen, och vi lärde oss att från och med nu får medtagna väskor inte tas av under utflykter.
Jag fick aldrig veta om herr B.o.B. fikade en gång till innan han åkte hem igen.

Medan herrn i huset var på utflykt på egen hand hittade jag några fler stenar till vår Gotlandsskål. Jag misstänker att det kommer dyka upp stenar i varannan ficka ett tag framöver.


Sen avslutade jag kvällen med att lägga klart mitt pussel. Den där himlen var ingen lek att få till kan jag säga, men är man mästare på ordning och reda så är man.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.