Hur länge jag kan hålla mig utan att städa, plocka, organisera eller planera? Tre veckor visade sig vara min gräns. Sen fick jag psykbryt över kladdiga handfat, damm, katthår, leksaker på udda platser och kläder utspridda. Till exempel. Inte heller orkade jag med att slösa bort helger till att glo på tv och städa.
Så jag plockade ut ett par timmars flextid i fredags och gick hem för att dammsuga, damma, plocka, torka, skrubba och rensa tvätt. Men också för att packa, eftersom jag bokat en helg på Astrid Lindgrens värld, med övernattning i stugbyn och frukost i parken.
Helt absurt, jag vet, att nyttja flextid till att städa, för att om jag inte gör rent handfatet så gör ingen det, på tre veckor. Flextid ska användas till trevligare saker än den vanliga kvinnofällan; att hinna med både heltidsjobb och hushållet.
Hur som helst. Lördag morgon åkte vi iväg. Dels för att nyttja sista somriga helgen, dels för att fira och belöna en hel vecka med idel glada miner.
På Astrid Lindgrens värld hade höstprogrammet börjat, fast det var 25 grader och gassande sol, så det var färre föreställningar än vanligt. Men då fick vi istället chans att hinna se andra delar av parken vi tidigare inte hunnit med, när vi sprungit mellan föreställningarna. Vi var ju inte sysslolösa direkt. Pyret kan ju roa sig en kvart med att bädda i en av stugorna i Törnrosdalen, lilla fröken ordning och reda.
Så jag plockade ut ett par timmars flextid i fredags och gick hem för att dammsuga, damma, plocka, torka, skrubba och rensa tvätt. Men också för att packa, eftersom jag bokat en helg på Astrid Lindgrens värld, med övernattning i stugbyn och frukost i parken.
Helt absurt, jag vet, att nyttja flextid till att städa, för att om jag inte gör rent handfatet så gör ingen det, på tre veckor. Flextid ska användas till trevligare saker än den vanliga kvinnofällan; att hinna med både heltidsjobb och hushållet.
Hur som helst. Lördag morgon åkte vi iväg. Dels för att nyttja sista somriga helgen, dels för att fira och belöna en hel vecka med idel glada miner.
På Astrid Lindgrens värld hade höstprogrammet börjat, fast det var 25 grader och gassande sol, så det var färre föreställningar än vanligt. Men då fick vi istället chans att hinna se andra delar av parken vi tidigare inte hunnit med, när vi sprungit mellan föreställningarna. Vi var ju inte sysslolösa direkt. Pyret kan ju roa sig en kvart med att bädda i en av stugorna i Törnrosdalen, lilla fröken ordning och reda.
Jag klarar mig fint bara på att strosa runt där, njuta av stämningen, förundras över hur makalöst fint allt är och äta goda saker.
Det var till övernattningen bara stugor utan toalett och dusch tillgängligt. Så där att man behöver knata iväg till ett servicehus "vid behov". Jag tänker alltid att det inte spelar någon roll för att det bara är för en natt. Jag tänker också alltid att aldrig mer, när jag vaknar 2.30 på natten och behöver gå på toa. Dra på tröja och skor och vandra ut i ödslig och mörk stugby till ett kallt och fuktigt toalettbås, för att sen vandra tillbaka och försöka somna om.
Grusväg mitt i natten.
Jag är inte tjugo längre, jag håller mig inte en hel natt. På morgonen kommer också problemet att snabbt knata iväg med nyvaken och kissnödig femåring. Jag är för bekväm helt enkelt.
Fördelen med att bo i stugbyn och äta frukost i parken är att man kommer in i parken innan de öppnar. Lugnt och fint.
Alla roliga saker kommer till ett slut, både somrar, helger och besök på härliga ställen. Men jag har fått sitta och tanka D-vitamin till ljudet av skrattande barn, så jag känner mig redo för både höst och vardag. Men flextimmarna kommer jag inte använda till städning något mer.
Kommentarer