Emellanåt finns det en sak jag kan känna att jag saknar från tiden innan barnen. Möjligheten att vara trött, tyst och bitter på morgonen. En sådan taktik under morgonen nu för tiden skulle vara förödande och garanterat leda till att ingen kommer hemifrån.
Nu för tiden måste jag, efter en snabb uppfräschning av mig själv, påbörja väckning av arvsmassorna med bus, skämt, och en positiv syn på en ny dag. Sen ska det lockas, lirkas och uppmuntras för att komma iväg. Det ska skojas, sjungas och pratas under transport. Så i typ en timme och en kvart behöver jag vara på tålmodigt och gott humör. Även de dagar jag är trött så ögonen går i kors och bara vill vara tyst med hjärnan i myrornas-krig-inställning. Det är ju inte ens nödvändigtvis så att arvsmassorna är på dåligt humör eller sätter sig på tvären. Om man däremot bara väcker dem rakt av, och sen hjälper dem meď morgonrutinen i tystnad så kommer de att bli på dåligt humör och sätta sig på tvären.
Eller "ska" och "måste" vara pigg och glad är så klart jag inte måste, men annars straffas jag ju bara själv och får en ännu tyngre morgon.
Så vissa mornar längtar jag tillbaka till möjligheten att bara svara kortfattat på tilltal och slippa tänka.
Sånt tänker jag ibland på när jag skämtar för tusende gången om att sätta byxorna på armarna, tävlar till badrummet, lyssnar på den 10:e egenkomponerade versen av "Hoppe hoppe hare", räknar sniglar och tar till alla andra knep för att morgonen ska flyta på. Fast jag egentligen inte vill prata överhuvudtaget.
Nu för tiden måste jag, efter en snabb uppfräschning av mig själv, påbörja väckning av arvsmassorna med bus, skämt, och en positiv syn på en ny dag. Sen ska det lockas, lirkas och uppmuntras för att komma iväg. Det ska skojas, sjungas och pratas under transport. Så i typ en timme och en kvart behöver jag vara på tålmodigt och gott humör. Även de dagar jag är trött så ögonen går i kors och bara vill vara tyst med hjärnan i myrornas-krig-inställning. Det är ju inte ens nödvändigtvis så att arvsmassorna är på dåligt humör eller sätter sig på tvären. Om man däremot bara väcker dem rakt av, och sen hjälper dem meď morgonrutinen i tystnad så kommer de att bli på dåligt humör och sätta sig på tvären.
Eller "ska" och "måste" vara pigg och glad är så klart jag inte måste, men annars straffas jag ju bara själv och får en ännu tyngre morgon.
Så vissa mornar längtar jag tillbaka till möjligheten att bara svara kortfattat på tilltal och slippa tänka.
Sånt tänker jag ibland på när jag skämtar för tusende gången om att sätta byxorna på armarna, tävlar till badrummet, lyssnar på den 10:e egenkomponerade versen av "Hoppe hoppe hare", räknar sniglar och tar till alla andra knep för att morgonen ska flyta på. Fast jag egentligen inte vill prata överhuvudtaget.
Kommentarer