Det är rätt tydligt att Polarn är kreativt lagd. Här är hennes skapelse från förskolan:
Det är inte själva skapelsen i sig som jag egentligen häpnas över, även om min spontana reaktion var:
"Polarn, den är fantastisk!", vilket gjorde henne väldigt stolt. Det som gör den fantastisk är att hon har byggt, byggt på, ändrat och lagt till på den där i flera dagar. Släpat den fram och tillbaka från förskolan, för att den inte var riktigt klar än. Det tålamodet och att vara så hängiven, det gör den fantastiskt. Utöver alla paljetter i rader och fjädrar i mönster.
Det där tålamodet och hängivenheten visar sig även i hennes nya besatthet:
Hon håller på att göra en mössa.
Hennes mormor hade hittat ett set för virkning för barn på secondhand. Pyret hade redan en sådan, som hon provat en gång och sedan glömt bort. Polarn visade mycket större intresse. Hon fick välja ett garnnystan i affären och fick lära sig hur man gör. Tråden ska snurras ett varv runt varje pinne, en virknål ska pilla över den undre tråden över pinnen, tråden som sitter kvar ska puttas ner lite, sen ska nästa varv snurras. Polarn har nu ägnat varje ledig stund sedan i lördags åt den där, och hon kan själv. Man kan lugnt säga att hon ser fram emot sin första mössa.
Det är återigen det där tålamodet som fullkomligt fascinerar mig. Hon som inte kan sitta still på en stol om så livet stod på spel, som hoppar och springer hellre än att gå, som pratar så fort att hon själv inte hänger med. Hon kan sitta i en timme och pilla med små trådar utan att bli irriterad en enda gång.
Det är så himla kul att se, och jag känner att vi måste ta tillvara på den där kreativa ådran hon verkar ha. Även om det innebär att hennes rum är belamrat med pysselsaker.
Det är inte själva skapelsen i sig som jag egentligen häpnas över, även om min spontana reaktion var:
"Polarn, den är fantastisk!", vilket gjorde henne väldigt stolt. Det som gör den fantastisk är att hon har byggt, byggt på, ändrat och lagt till på den där i flera dagar. Släpat den fram och tillbaka från förskolan, för att den inte var riktigt klar än. Det tålamodet och att vara så hängiven, det gör den fantastiskt. Utöver alla paljetter i rader och fjädrar i mönster.
Det där tålamodet och hängivenheten visar sig även i hennes nya besatthet:
Hon håller på att göra en mössa.
Hennes mormor hade hittat ett set för virkning för barn på secondhand. Pyret hade redan en sådan, som hon provat en gång och sedan glömt bort. Polarn visade mycket större intresse. Hon fick välja ett garnnystan i affären och fick lära sig hur man gör. Tråden ska snurras ett varv runt varje pinne, en virknål ska pilla över den undre tråden över pinnen, tråden som sitter kvar ska puttas ner lite, sen ska nästa varv snurras. Polarn har nu ägnat varje ledig stund sedan i lördags åt den där, och hon kan själv. Man kan lugnt säga att hon ser fram emot sin första mössa.
Det är återigen det där tålamodet som fullkomligt fascinerar mig. Hon som inte kan sitta still på en stol om så livet stod på spel, som hoppar och springer hellre än att gå, som pratar så fort att hon själv inte hänger med. Hon kan sitta i en timme och pilla med små trådar utan att bli irriterad en enda gång.
Det är så himla kul att se, och jag känner att vi måste ta tillvara på den där kreativa ådran hon verkar ha. Även om det innebär att hennes rum är belamrat med pysselsaker.
Kommentarer